1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

23. Avgudadyrkan hos hedningarnas i gångna tider hade sina rötter i motsvarighetsläran. Orsaken är den, att allt som förekommer på jorden utgör motsvarigheter, ja, inte bara träd utan också kreatur och fåglar av alla de slag, och fiskar och annat. De som i äldsta tider använde motsvarighetsläran gjorde bilder åt sig som motsvarade himmelska företeelser, och de gladde sig åt dessa eftersom de betecknade sådana saker som fanns i himlen och därmed i kyrkan. Därför ställde de upp dessa både i sina tempel och i sina hem, men de var inte avsedda att tillbedjas utan fungerade som en påminnelse om det himmelska som de betecknade. Således fanns det i Egypten och på andra ställen framställningar av kalvar, oxar, ormar och dessutom pojkar, åldringar och jungfrur. Anledningen till detta var att kalvar och oxar betecknade den naturliga människans böjelser och dygder, och ormar den sinnesinriktade människans slughet, pojkar oskuld och människokärlek, och jungfrur böjelsen för det sanna och så vidare.

När motsvarighetsläran hade blivit utplånad hände följande. Eftersom de forngamla hade lämnat efter sig bilder och avgudabilder i och runt sina tempel, började de efterföljande släktena dyrka dem som om de var heliga, ja, till slut som gudomliga.

[2] Liknande saker hände bland andra folkslag som till exempel med filistéernas Dagon i Asdod - se 1 Samuelsboken 5:1-12. Dagons överdel var som en människa och underdelen som en fisk. Bilden var så konstruerad eftersom människa betecknar förståndighet och fisk kunskaper, och tillsammans utgör de ett. Det är bakgrunden till att de forngamla hade sin gudsdyrkan i trädgårdar och lundar i överensstämmelse med de olika sorters träd som växte där, och dessutom på berg och kullar. Det är nämligen så att trädgårdar och lundar hos dem betecknade vishet och förståndighet och varje trädsort någon aspekt av detta som till exempel att oliv är kärlekens goda, vinranka det sanna från detta goda, ceder det goda och sanna på det förnuftsmässiga planet, och berg betecknar den högsta himlen och kullar himlen under den.

[3] Att motsvarighetsläran levde kvar hos flera folkslag i österlandet ända fram till Herrens ankomst kan vi se av det faktum, att vise män från Österlandet kom till Herren efter att han hade fötts. Det var därför som en stjärna gick före dem och som de förde med sig gåvor, guld, rökelse och myrra, Matteus 2:1-2, 9-11. Förklaringen är att stjärnan som gick före dem betecknade kunskaper från himlen, guld det himmelskt goda, rökelse det andligt goda och myrra det naturligt goda, och av dessa tre består all gudsdyrkan.

[4] Fast även om motsvarighetsläran i sig var helt avdöd hos det israelitiska och judiska folket, så bestod fortfarande deras gudstjänstbruk, alla deras domar och stadgar som Moses hade gett dem, och allting i Ordet uteslutande av motsvarigheter. Orsaken till detta var att de i hjärtat var avgudadyrkare och inte ens ville veta, att det i deras gudsdyrkan fanns sådant som betecknade himmelska och andliga företeelser. De ville nämligen att allt detta skulle vara heligt av sig självt och vara till för dem själva. Så om därför något himmelskt och andligt skulle ha uppenbarats för dem, skulle de inte bara ha avfärdat sådana saker utan också ha vanhelgat dem. Det var därför som himlen var så stängd för dem, ja, så stängd att de knappt visste att ett evigt liv existerade. Att det var så framgår tydligt av det faktum att de inte erkände Herren, trots att allting i den Heliga skrift profeterar om honom och förutspår hans ankomst. De avvisade honom av detta enda skäl, att han undervisade om ett himmelskt rike och inte om ett jordiskt rike, för de ville ha en Messias som skulle upphöja dem över alla andra folkslag i hela världen, och ville inte ha en Messias som skulle värna om deras eviga frälsning. Dessutom bekräftar de att Ordet inom sig inhyser många hemligheter som de kallar mystiska, men de har ingen önskan om att veta att det handlar om Herren, men de vill veta när det sägs att de handlar om guld.

18. III.Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt

Inom kyrkan sägs det att Ordet är heligt, eftersom det är Jehovah Gud som har talat Ordet. Men eftersom Ordets helighet inte framgår enbart av bokstaven, så händer det att, när den som en gång har börjat tvivla på denna helighet och sedan läser Ordet, då bekräftar sitt tvivel baserat på flera saker där och tänker så här: Hur kan detta vara heligt? Kan det här vara gudomligt? För att förhindra att ett sådant tänkande sprider sig till fler och fler människor och växer sig starkare och så förstör förbindelsen mellan Herren och kyrkan där Ordet finns, så har det behagat Herren att uppenbara den andliga meningen, för att vi ska förstå var i Ordet det som är heligt finns.

[2] Men låt exempel belysa saken! I Ordet handlar det än om Egypten, än om Assyrien, Edom och Moab, än om Ammons söner, Tyrus och Sidon, eller Gog. Den som inte vet att det är saker som hör till himlen och kyrkan som betecknas med deras namn, kan luras in i den villfarelsen, att Ordet handlar om många olika nationer och folk, och endast lite om himlen och kyrkan, alltså mycket om det som har med jorden att göra och lite om det himmelska. Men när någon vet vad som betecknas med dessa saker eller deras namn, går det att röra sig från villfarelse till sanning.

[3] Det är på samma sätt när man i Ordet ser att det ofta nämns trädgårdar, lundar, skogar med sina träd som oliv, vinranka, ceder, poppel och ek. Ofta nämns också lamm, får, getter, kalvar, kor, och även berg, kullar och dalar med sina källor, floder och vattendrag, och många andra liknande saker. De som ingenting vet om Ordets andliga mening kan inte tro annat än att det endast är dessa saker som menas, för de vet inte att trädgårdar, lundar, skogar betecknar vishet, förstånd och kunskapsinhämtning. De vet inte heller att oliv, vinranka, ceder, poppel och ek betecknar kyrkans goda och sanna på alla nivåer, nämligen på en himmelsk, andlig, förnuftig, naturlig samt sinnesinriktad nivå. De vet inte heller att lamm, får, getter, kalvar och kor betecknar det oskuldsfulla i människokärleken och böjelserna på den naturliga nivån. De vet inte heller att berg, kullar, och dalar betecknar det högsta, lägre och lägsta av det som hör till kyrkan, och de vet inte heller att Egypten betecknar kunskapsinhämtning, Assyrien förnuft, Edom den naturliga nivån, Moab att det goda blir kränkt, Ammons söner att det sanna blir kränkt, inte heller att Tyrus och Sidon betecknar kunskaper om det goda och sanna, inte heller att Gog är en yttre gudsdyrkan utan en inre. Men när de känner till allt detta, då har de möjlighet att inse, att Ordet inte handlar om något annat än himmelska saker och att dessa jordiska saker bara är något som tjänar som behållare för dem.

[4] Men låt exempel ur Ordet illustrera detta! Hos David läser vi:

Jehovahs röst ljuder över vattnen; Gud låter sin ära dundra; Jehovah är över de stora vattnen. Jehovahs röst bryter ner cedrarna, bryter Libanons cedrar i stycken, och får dem att hoppa som kalvar, Libanon och Sirion, som en ung enhörning. Jehovahs röst faller som en flamma av eld. Jehovahs röst kommer öknen att bäva, kommer Kadesh öken att bäva. Jehovahs röst får hindarna att föda, och blottlägger skogarna. Men i hans tempel talar allt om hans ära. Psaltaren 29:3-9

Den som enbart tänker naturligt vet inte, att det som är Gudomligt och heligt finns i vart och ett av dessa ord, och kan därför säga till sig själv: Vad är detta, att Jehovah är över de stora vattnen. Jehovahs röst bryter ner cedrarna, får dem att hoppa som kalvar, Libanon som en ung enhörning och får hindarna att föda, och mer därtill. Han vet nämligen inte att dessa saker i den andliga meningen beskriver det Gudomligt sannas makt, eller Ordets makt.

[5] Ty i den meningen betyder Jehovahs röst, som är som åska, det Gudomligt sanna eller Ordet i sin makt, och över stora vattnen där Jehovah är betyder Ordets sanningar. Cedrarna och Libanon som bryts ner och bryts i stycken betyder falskheter på människans förnuftsnivå, och kalvarna och en ung enhörning betyder falskheter hos den naturliga och den sinnesorienterade människan. Flamma av eld betyder böjelsen för falskheter, och öknen och Kadesh' öken betyder kyrkan, när det varken finns något sant eller gott. Med Jehovahs röst som får hindarna att föda förstås hedningar som är i det naturligt goda, och med skogarna som han blottlägger förstås kunskapsfakta och insikter som Ordet öppnar för dem. Slutsatsen blir då att innebörden av orden, I hans tempel talar allt om hans ära, är att i varje enskild del av Ordet finns det Gudomliga sanningar, för tempel betyder nämligen Herren och därmed först Ordet, sedan himlen och sist kyrkan. Ära betyder det Gudomligt sanna.

Allt detta gör det klart och tydlig att det inte finns något enda ord där som inte beskriver Ordets gudomliga makt som riktas mot falskheter av alla slag hos dem som är naturliga människor. Den gudomliga makten verkar dessutom för bättring bland hedningarna.