1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

23. Avgudadyrkan hos hedningarnas i gångna tider hade sina rötter i motsvarighetsläran. Orsaken är den, att allt som förekommer på jorden utgör motsvarigheter, ja, inte bara träd utan också kreatur och fåglar av alla de slag, och fiskar och annat. De som i äldsta tider använde motsvarighetsläran gjorde bilder åt sig som motsvarade himmelska företeelser, och de gladde sig åt dessa eftersom de betecknade sådana saker som fanns i himlen och därmed i kyrkan. Därför ställde de upp dessa både i sina tempel och i sina hem, men de var inte avsedda att tillbedjas utan fungerade som en påminnelse om det himmelska som de betecknade. Således fanns det i Egypten och på andra ställen framställningar av kalvar, oxar, ormar och dessutom pojkar, åldringar och jungfrur. Anledningen till detta var att kalvar och oxar betecknade den naturliga människans böjelser och dygder, och ormar den sinnesinriktade människans slughet, pojkar oskuld och människokärlek, och jungfrur böjelsen för det sanna och så vidare.

När motsvarighetsläran hade blivit utplånad hände följande. Eftersom de forngamla hade lämnat efter sig bilder och avgudabilder i och runt sina tempel, började de efterföljande släktena dyrka dem som om de var heliga, ja, till slut som gudomliga.

[2] Liknande saker hände bland andra folkslag som till exempel med filistéernas Dagon i Asdod - se 1 Samuelsboken 5:1-12. Dagons överdel var som en människa och underdelen som en fisk. Bilden var så konstruerad eftersom människa betecknar förståndighet och fisk kunskaper, och tillsammans utgör de ett. Det är bakgrunden till att de forngamla hade sin gudsdyrkan i trädgårdar och lundar i överensstämmelse med de olika sorters träd som växte där, och dessutom på berg och kullar. Det är nämligen så att trädgårdar och lundar hos dem betecknade vishet och förståndighet och varje trädsort någon aspekt av detta som till exempel att oliv är kärlekens goda, vinranka det sanna från detta goda, ceder det goda och sanna på det förnuftsmässiga planet, och berg betecknar den högsta himlen och kullar himlen under den.

[3] Att motsvarighetsläran levde kvar hos flera folkslag i österlandet ända fram till Herrens ankomst kan vi se av det faktum, att vise män från Österlandet kom till Herren efter att han hade fötts. Det var därför som en stjärna gick före dem och som de förde med sig gåvor, guld, rökelse och myrra, Matteus 2:1-2, 9-11. Förklaringen är att stjärnan som gick före dem betecknade kunskaper från himlen, guld det himmelskt goda, rökelse det andligt goda och myrra det naturligt goda, och av dessa tre består all gudsdyrkan.

[4] Fast även om motsvarighetsläran i sig var helt avdöd hos det israelitiska och judiska folket, så bestod fortfarande deras gudstjänstbruk, alla deras domar och stadgar som Moses hade gett dem, och allting i Ordet uteslutande av motsvarigheter. Orsaken till detta var att de i hjärtat var avgudadyrkare och inte ens ville veta, att det i deras gudsdyrkan fanns sådant som betecknade himmelska och andliga företeelser. De ville nämligen att allt detta skulle vara heligt av sig självt och vara till för dem själva. Så om därför något himmelskt och andligt skulle ha uppenbarats för dem, skulle de inte bara ha avfärdat sådana saker utan också ha vanhelgat dem. Det var därför som himlen var så stängd för dem, ja, så stängd att de knappt visste att ett evigt liv existerade. Att det var så framgår tydligt av det faktum att de inte erkände Herren, trots att allting i den Heliga skrift profeterar om honom och förutspår hans ankomst. De avvisade honom av detta enda skäl, att han undervisade om ett himmelskt rike och inte om ett jordiskt rike, för de ville ha en Messias som skulle upphöja dem över alla andra folkslag i hela världen, och ville inte ha en Messias som skulle värna om deras eviga frälsning. Dessutom bekräftar de att Ordet inom sig inhyser många hemligheter som de kallar mystiska, men de har ingen önskan om att veta att det handlar om Herren, men de vill veta när det sägs att de handlar om guld.

15. För att det ska bli tydligt att Ordets profetiska texter i Gamla testamentet på många ställen utan den andliga meningen skulle vara obegripliga, vill jag nu lägga till några av dem, till exempel i Jesaja:

Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över Assur,

som när han slog Midjan vid Orebsklippan, och sin stav över havet, som han gjorde i Egypten. På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra

och hans ok ifrån din nacke. Han skall komma över Ajat, dra fram genom Migron, mot Mikmash skall han beordra sina vapen. De ska dra fram över Mabara, ta nattkvarter i Geba. Rama skall bäva, Sauls Gibea fly. Ropa högt, du dotter Gallim! Lyssna, du Laisa, arma Anatot! Madmena skall bli en vandrare, Gibeons invånare församla sig. Finns det dagar kvar att göra halt i Nob? Han skall svinga sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd. Jehova skall hugga ned snårskogen med järn, och Libanon skall falla för den Mäktige. Jesaja 10:24-34

Här förekommer enbart namn ur vilka man inte kan dra fram någonting förutom med hjälp av den andliga meningen, där alla namn i Ordet betecknar sådant som hör till himlen och kyrkan. Med hjälp av den meningen blir slutsatsen, att det som betecknas här är att hela kyrkan har blivit ödelagd genom att faktakunskaper har förvrängt all sanning och bekräftat det som är falskt.

På ett annat ställe hos samma profet står det:

På den dagen skall Efraims avund upphöra och Juda fiender utrotas. Efraim skall inte avundas Juda, och Juda inte vara fiende till Efraim, utan de skall flyga på filistéernas axlar mot havet, tillsammans skall de ta byte från folken i öster. Edom och Moab släpper sina händer. Herren skall yttra en förbannelse över det egyptiska havets tunga och vifta med sin hand över floden med sin andes kraft och klyva den i sju bäckar, så att han gör en väg med skor, och då blir det en väg för kvarlevan av hans folk, en rest som ska komma från Assyrien. Jesaja 11:13-16

Här är det samma sak, att ingen annan än den som vet vad vart och ett av namnen där betecknar skulle kunna se något gudomligt, trots att det faktiskt handlar om Herrens ankomst och vad som då ska ske. Detta framgår klart av verserna 1-10 där. Vem skulle därför förutan hjälp av den andliga meningen kunna se, att de orden i sin bestämda ordning handlar om följande. De som på grund av okunskap har falska tänkesätt, men som inte har låtit sig förledas av det onda, kommer att närma sig Herren, och kyrkan ska då komma att förstå Ordet, och det falska ska inte längre komma att skada dem.

Det är samma sak då det inte handlar om namn som i Hesekiel:

Så säger Herren, Jehovih: Du människoson, säg till fåglar av alla vingslag och till alla markens djur: Samla er och kom hit, kom tillsammans från alla håll till mitt slaktoffer, som jag offrar åt er, ett stort slaktoffer på Israels berg, för att ni skall få äta kött och dricka blod. Ni skall äta kött av den mäktige, och dricka blod av jordens furstar. Ni skall få äta fett så att ni blir mätta och dricka blod till dess ni är berusade av mitt slaktoffer, som jag offrar åt er. Ni kommer att bli mättade vid mitt bord med hästen och med vagnen och med den mäktige och med varje krigsman. Så skall jag ge min härlighet bland hednafolken. Hesekiel 39:17-21

Den som från den andliga meningen inte vet vad som betecknas med slaktoffer, med kött och blod, och med häst, vagn, en mäktig man och med en krigsman, skulle inte förstå annat än att de skulle äta och dricka sådana saker. Men den andliga meningen informerar oss om vad det betyder att äta kött och dricka blod från de slaktoffer som Herren Jehovih offrar på Israels berg, nämligen att människan införskaffar åt sig det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna ur Ordet. Det handlar nämligen där om sammankallandet av alla till Herrens rike, och speciellt om hur Herren upprättar en kyrka bland hednafolken. Vem kan inte se, att kött inte betyder kött och att blod inte betyder blod? Och på samma sätt med att dricka blod till dess de är berusade, och bli mättade av en häst, en vagn, en mäktig man och med varje krigsman. Det är likadant på tusen andra ställen hos profeterna.