1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

21. Jag har blivit upplyst om att i den Fornäldsta kyrkan, som fanns före syndafloden, var människornas sinnelag så himmelskt att de talade med himlens änglar, och att det var just tack vare motsvarigheter som de kunde tala med dem. Det ledde till att deras vishet låg på en så hög nivå.

När de såg på allt som fanns på jorden, tänkte de inte enbart på ett naturligt sätt utan samtidigt på ett andligt sätt, och på så sätt tänkte de tillsammans med änglarna. Dessutom har jag blivit upplyst om att Hanok - som är omnämnd i 1 Mosebok 5:21-24 - med sina följeslagare muntligen samlade ihop motsvarigheter och förde kunskapen om dessa vidare till eftervärlden. Förutom att motsvarighetsläran därigenom var känd, så utvecklades den dessutom i många riken i Asien, först och främst i Kanaans land, Egypten, Assyrien, Kaldéen, Syrien, Arabien och i Tyrus, Sidon och Nineve. Detta ledde sedan till att motsvarighetsläran från kusttrakterna fördes över till Grekland, men där förändrades den till fabler, vilket vi ser i grekernas äldsta skrifter.

43. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21

Av det är så följer av att med det Nya Jerusalem förstås den nya församlingen med hänsyn till läran, vilket har visats i Läran om Herren 62, 63. Därför kan muren och murens grundstenar inte betyda något annat än det yttre av Ordet som är bokstavsmeningen. För det är så, att det är ur den som läran kommer, och det är genom läran som församlingen blir till. Läran är alltså som en mur med sina grundstenar som innesluter och skyddar staden. Vi läser följande om det Nya Jerusalems mur och dess grundstenar i Uppenbarelseboken:

Ängeln mätte upp staden Jerusalems mur till 144 alnar, som är efter människans mått, som också är änglars. Och muren hade tolv grundstenar och alla var prydda med ädelstenar. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, den femte en sardonyx, den sjätte en karneol ¹ , den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. Uppenbarelseboken 21:17-20.

Talet 144 betecknar allt det sanna och goda i kyrkan som kommer från läran som i sin tur är tagen ur Ordets bokstavsmening, och tolv betyder samma sak. Människan betecknar ett rätt förstånd, och ängel det gudomligt sanna som leder till detta förstånd. Med måttet anges av vilket slag de är, med muren och grundstenarna Ordets bokstavsmening, och ädelstenarna det sanna och goda i Ordet i sin bestämda ordning från vilka läran kommer och från den kyrkan.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: