1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

19. Utöver detta finns också en mer inre mening i Ordet, som kallas den himmelska meningen. Se#6 här ovan. Men denna mening kan endast med svårighet utvecklas, därför att den inte i första hand faller in i intellektets tanke utan mer i viljans böjelse. Det faktum att det i Ordet finns en mer inre mening, som kallas himmelsk, beror på att det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna utgår från Herren - det Gudomlig goda från hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna från hans Gudomliga vishet. Båda finns i Ordet, eftersom Ordet är det Gudomligt fortgående. Och eftersom båda finns med, så ger Ordet liv åt dem som läser det med vördnad. Men mer kommer att sägas om detta i det avsnitt som förklarar, att det i alla enskilda delar av Ordet finns ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, och därför också ett äktenskap mellan det goda och det sanna.

60. Det är raka motsatsen för dem som läser Ordet utifrån en falsk religions lära. Än värre är det för dem som bekräftar denna lära med hjälp av Ordet för sin egen äras skull eller för världslig rikedoms skull. För dem är Ordets sanna liksom i nattlig skugga och det falska liksom i dagsljus. De läser det sanna men ser det inte, och om de ser en skymt av det, så förfalskar de det. Det är om dem som Herren säger, att de har ögon utan att se, och öron utan att förstå. Matteus 13:14,15

Det är nämligen så, att ingenting förblindar människan mer än hennes egenjag och bekräftandet av det som är falskt. Människans egenjag är kärlek till sig själv, av vilket följer högmod över den egna intelligensen. Bekräftande av det som är falskt är som mörker som ger sig ut för att vara ljus. Ljuset hos dessa är enbart ett naturligt ljus, och deras syn är som någon som ser spöken bland skuggorna.