1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

12. I Uppenbarelseboken, kap 6, sägs att när Lammet öppnade bokrullens första sigill, så kom en vit häst ut och den som satt på den hade en båge och åt honom hade getts en krona. Och när det andra sigillet öppnades kom en röd häst ut, och åt den som satt på den gavs ett stort svärd. Vidare att när det tredje sigillet öppnades kom en svart häst ut, och den som satt på den höll en våg i sin hand, och när det fjärde sigillet bröts gick det ut en blekgul häst, och namnet på den som satt på den var Döden. Vad alla dessa saker betyder kan bara utvecklas med hjälp av den andliga meningen, och de utvecklas fullt ut när man känner till vad som betecknas med att öppna sigillen, med hästarna och med allt det övriga. Alla dess saker betecknar de från början till slut på varandra följande tillstånden hos kyrkan beträffande förståelsen av Ordet. Att Lammet öppnade bokrullens sigill betyder att Herren visade fram dessa tillstånd i kyrkan. En häst betecknar förståelsen av Ordet. Den vita hästen betecknar förståelsen av det sanna ur Ordet i kyrkans första tillstånd. Bågen som den har som sitter på hästen betyder läran om människokärlek och tro som slåss mot det falska, och kronan evigt liv som belöning för segern. Den röda hästen betecknar förstörandet av det goda i kyrkans andra tillstånd, och det stora svärdet betecknar det falska som slåss mot det sanna. Den svarta hästen betecknar förstörandet av det sanna i kyrkans tredje tillstånd, och vågen betecknar att värdesättandet av det sanna var så liten att den knappt existerade. Den blekgula hästen betecknar att förståelsen av Ordet var helt utplånad på grund av ont leverne och därav uppkommande falska tänkesätt i kyrkans fjärde eller sista tillstånd, och Döden betyder evig fördömelse. Det framgår inte av den bokstavliga eller naturliga meningen att det är sådana saker som ska förstås i den inre meningen. Om därför den andliga meningen inte någon gång skulle öppnas, skulle Ordet när det gäller dessa saker liksom det övriga i Uppenbarelseboken vara så fullkomligt tillslutet, att ingen till sist skulle veta var det heliga eller gudomliga där var gömt. Det är på ett liknande sätt med vad som betecknas med de fyra hästarna och de fyra vagnarna som kommer fram mellan två berg av koppar i Sakarja 6:1-8.

9. II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj.

Det finns inget bättre sätt att klargöra detta än att titta på exempel som i det följande.

Johannes säger i Uppenbarelseboken:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel doppad i blod, och hans namn lyder Guds Ord. De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Och jag såg ytterligare en ängel stå i solen, som ropade med hög röst: Kom och församla er till den stora måltiden, för att ni ska få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar, små och stora. Uppenbarelseboken 19:11-18

Vad allt detta betecknar kan ingen förstå annat än från Ordets andliga mening, och denna andliga mening kan ingen förstå annat än av motsvarighetsläran, för alla uttryck är motsvarigheter, och inte ett enda ord är betydelselöst. Motsvarighetsläran berättar för oss vad den vita hästen betecknar och vem det är som sitter på den, vidare vad ögon som eldslågor är, vad kronor på sitt huvud betyder, liksom en mantel doppad i blod, eller vitt, rent linnetyg som de som hörde till hans himmelska här var klädda i, och vad ängeln som står i solen betyder, eller den stora måltiden till vilken de skulle komma och församla sig, och sedan vad kött av kungar och härförare och mycket annat de skulle äta av betecknar.

Vad däremot varje enskild sak i den andliga meningen betyder, går att se i det lilla verket Vita hästen, där de finns förklarade. Därför finns det inget behov av att här ytterligare förklara dessa saker. I det lilla verket har jag visat att beskrivningarna i citatet ovan gäller Herren som Ordet. Hans ögon som är som eldslågor, kronorna på hans huvud, och namnet som ingen känner utom han själv betyder Ordets andliga mening och att ingen känner till den meningen förutom Herren själv och den för vilken Herren vill uppenbara den. ¹ Där förklaras också att en mantel doppad i blod betyder Ordets naturliga mening, som är dess bokstavsmening, och att den har utsatts för våld. Det är helt uppenbart att det är Ordet som beskrivs på det sättet, för det sägs att hans namn lyder Guds Ord, och att det är Herren som avses är också helt uppenbart, för det sägs att namnet står skrivet på den som sitter på hästen, nämligen Konungarnas konung och Herrars herre.

Att den andliga meningen skulle öppnas när en kyrka kommer till sitt slut, är vad som betecknas inte bara med det som jag nu har sagt om den vita hästen och han som satt på den, utan också med den stora måltiden till vilken alla var inbjudna av en ängel som stod i solen, för att de skulle komma och äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar. Alla dessa uttryck skulle vara som tomma ord utan vare sig liv eller ande, om inte det andliga hade funnits inuti dem precis som själen finns inuti kroppen,

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: