1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

12. I Uppenbarelseboken, kap 6, sägs att när Lammet öppnade bokrullens första sigill, så kom en vit häst ut och den som satt på den hade en båge och åt honom hade getts en krona. Och när det andra sigillet öppnades kom en röd häst ut, och åt den som satt på den gavs ett stort svärd. Vidare att när det tredje sigillet öppnades kom en svart häst ut, och den som satt på den höll en våg i sin hand, och när det fjärde sigillet bröts gick det ut en blekgul häst, och namnet på den som satt på den var Döden. Vad alla dessa saker betyder kan bara utvecklas med hjälp av den andliga meningen, och de utvecklas fullt ut när man känner till vad som betecknas med att öppna sigillen, med hästarna och med allt det övriga. Alla dess saker betecknar de från början till slut på varandra följande tillstånden hos kyrkan beträffande förståelsen av Ordet. Att Lammet öppnade bokrullens sigill betyder att Herren visade fram dessa tillstånd i kyrkan. En häst betecknar förståelsen av Ordet. Den vita hästen betecknar förståelsen av det sanna ur Ordet i kyrkans första tillstånd. Bågen som den har som sitter på hästen betyder läran om människokärlek och tro som slåss mot det falska, och kronan evigt liv som belöning för segern. Den röda hästen betecknar förstörandet av det goda i kyrkans andra tillstånd, och det stora svärdet betecknar det falska som slåss mot det sanna. Den svarta hästen betecknar förstörandet av det sanna i kyrkans tredje tillstånd, och vågen betecknar att värdesättandet av det sanna var så liten att den knappt existerade. Den blekgula hästen betecknar att förståelsen av Ordet var helt utplånad på grund av ont leverne och därav uppkommande falska tänkesätt i kyrkans fjärde eller sista tillstånd, och Döden betyder evig fördömelse. Det framgår inte av den bokstavliga eller naturliga meningen att det är sådana saker som ska förstås i den inre meningen. Om därför den andliga meningen inte någon gång skulle öppnas, skulle Ordet när det gäller dessa saker liksom det övriga i Uppenbarelseboken vara så fullkomligt tillslutet, att ingen till sist skulle veta var det heliga eller gudomliga där var gömt. Det är på ett liknande sätt med vad som betecknas med de fyra hästarna och de fyra vagnarna som kommer fram mellan två berg av koppar i Sakarja 6:1-8.

25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.