1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

112. Det var förutsagt att det vid slutet av den [kristna] kyrkan skulle mörker uppstå [dels] på grund av okunskapen om och förnekelsen av Herren som är himlens och jordens Gud, [dels] på grund av trons åtskiljande från människokärleken. Så för att den äkta förståelsen av Ordet inte skulle gå förlorad har det behagat Herren att uppenbara Ordets andliga mening och påvisa, att Ordet i den meningen - och från den andliga i den naturliga - handlar om Herren och om kyrkan, ja, enbart om dessa. Han har också uppenbarat flera andra saker, genom vilka sanningens ljus från Ordet, som nästan var utsläckt, ska återställas. Att sanningens ljus vid denna kyrkas slut nästan skulle vara utsläckt finns förutsagt på många ställen i Uppenbarelseboken, och det är också detta som förstås med dessa Herrens ord i Matteus:

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall de se Människosonen komma i himlens skyar med makt och härlighet. Matteus 24:29 -30

Solen betyder där Herren med avseende på kärleken, månen Herren med avseende på tron, och stjärnorna Herren med avseende på kunskaperna om det goda och det sanna. Människosonen betyder Herren med avseende på Ordet, skyarna Ordets bokstavliga mening, och härlighet betyder den andliga meningen och att den skiner igenom i bokstavsmeningen.

54. Det är med hjälp av läran som vi förstår Ordet, men dessutom gör den så att det liksom lyser. Det beror på att Ordet utan lära inte går att förstå och i så fall skulle vara som en ljusstake som saknar ljus. Det har förklarats tidigare. Med läran däremot går det att förstå Ordet och det är då som en ljusstake med ett tänt ljus. Vi ser då mer än vi såg tidigare, och vi förstår det som vi inte förstod tidigare. Det som verkar oklart och motstridigt ser inte läsaren och hoppar därför över det, eller ser det men förklarar det så att det passar med läran. Erfarenheten inom den kristna världen vittnar om, att det är ur lärans perspektiv som Ordet betraktas och också förklaras. För det är ju så att alla protestanter betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. På samma sätt är det med dem som hör till påvekyrkan, som betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. Ja faktiskt så gör judarna samma sak - betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. Detta innebär att man ser det som är falskt från en falsk lära och det som är sant från en sann lära. Slutsatsen av detta är att en sann lära är som ljus i mörker eller som en vägskylt på vägarna. Men det är inte bara så att läran ska hämtas ur Ordets bokstavsmening, utan den ska också bekräftas av den. Det är nämligen så, att om den inte bekräftas av bokstavsmeningen, så skulle lärans sanna se ut som att den bara skulle innehålla människans egen intelligens och inte Herrens Gudomliga vishet. Då skulle läran vara som ett hus som svävade i luften utan att stå på marken och skulle därför inte ha någon grund.