1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

105. Men nu ska jag berätta om hur Herrens och himlens närvaro och förbindelse i alla dessa länder upprättas med hjälp av Ordet. I Herrens åsyn framstår himlen i sin helhet som en enda människa, och det är samma sak med kyrkan. Att himlen respektive kyrkan faktiskt framstår som en människa kan man se i verket Himmel och helvete 59-86. Den kyrka, där Ordet blir läst och Herren på så sätt är känd, fungerar i den människan som hjärtat och lungorna - det himmelska riket som hjärtat och det andliga riket som lungorna.

[2] Alla övriga lemmar och inälvor i den fysiska kroppen äger bestånd och får liv från dessa livets två källor. Det är på samma sätt med Herrens och himlens förbindelse med kyrkan genom Ordet, ty den förbindelsen skänker bestånd och liv åt alla de i världens länder, som har en religion och dyrkar en Gud och lever väl. Detta gör att de tillhör människan men ingår i lemmarna och inälvorna, som ligger utanför bröstkorgen där hjärtat och lungorna finns. För Ordet som finns hos kyrkan - även om den består av förhållandevis få individer - medför liv från Herren genom himlen åt de övriga, på samma sätt som hela kroppen med sina lemmar och inälvor får liv från hjärtat och lungorna. Sambandet fungerar på ett likartat sätt. Det är också därför som det är de kristna, där Ordet läses, som utgör bröstet i denna människa. ¹ De befinner sig också i mitten av alla, och runt omkring dem finns de som hör till Katolska kyrkan, och runt omkring dem finns de muhammedaner som erkänner Herren som den störste profeten och Guds son. Efter dem kommer afrikanerna, och den yttersta kretsen består av nationer och folk i Asien och Indien. Om hur dessa inordnades sägs något i det lilla verket Yttersta domen#48. Alla de som är i den människan vänder också blicken mot mitten, där de kristna finns.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

116. Jag fick tillåtelse att se olika folk som var födda på [avlägsna] öar, som med avseende på samhällsgemenskapen var förnuftiga, men om Gud visste de inte det minsta. I den andliga världen ser de ut som apor och har nästan ett liknade liv. Men eftersom de är födda som människor, så har de kapaciteten att ta emot andligt liv. Därför får de undervisning av änglarna, och de blir upplivade av att tänka på Herren som människa.

Hurdan människan lämnad åt sig själv är visar sig tydligt av dem som finns i helvetet. Bland dem finns också några kyrkoledare och lärda som inte ens vill höra talas om Gud, och därför kan de inte heller yttra ordet Gud. Sådana har jag sett och talat med. Jag har också talat med dem som brann av vrede och hetsighet när de hörde någon tala om Gud.

[2] Betänk då vilken sorts människa den skulle vara som aldrig har hört talas om Gud, när det ju finns sådana som har hört om Gud, skrivit om Gud och predikat om Gud. Det finns flera sådana bland jesuiterna. Att de är sådana beror på viljan som är ond, och den - som tidigare nämnts - leder förståndet och tar ifrån det den sanning från Ordet som det har. Om människan hade kunnat veta av sig själv att Gud finns och att det finns ett liv efter döden, varför vet hon då inte att människan är människa efter döden? Varför tror hon att hennes själ eller ande är som vind eller eter, som varken ser med ögonen eller hör med öronen, eller talar med munnen, förrän den förenas och smälter samman med sin döda kropp och med sitt skelett?

[3] Ställ därför upp en lära om gudsdyrkan framtagen enbart från förnuftets [lägre] ljus! Skulle en sådan lära då kunna bli något annat än att det egna jaget skulle dyrkas? Detta har också varit fallet under århundraden och görs fortfarande idag även av dem som av Ordet känner till att det bara är Gud som ska dyrkas. Från människans egenjag kan det inte komma någon annan dyrkan än denna, inte ens en dyrkan av solen och månen.