1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

10. I Uppenbarelseboken, kap 21, beskrivs det heliga Jerusalem på följande sätt:

Inne i den fanns ett ljus likt en dyrbar sten, som en jaspissten, som lysande kristall. Den hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels söners tolv stammar. Muren var 144 alnar, vilket är efter människans mått som också är änglars. Muren var byggd av jaspis. Dess grund bestod av all slags dyrbara stenar, av jaspis, safir, kalcedon, smaragd, sardonyx, karneol, krysolit, beryll, topas, krysopras, hyacint och ametist. De tolv portarna bestod av tolv pärlor. Själva staden var av rent guld som genomskinligt glas. Och den var fyrkantig, längden, bredden och höjden var lika, 12 000 stadier. Uppenbarelseboken 21:11,12, 16-21 Och mer därtill.

Att alla dessa saker ska förstås på ett andligt sätt kan man konstatera av det faktum att det heliga Jerusalem betecknar den nya kyrka som Herren kommer att instifta, vilket finns förklarat i Läran om Herren 62-65. Eftersom Jerusalem här betecknar kyrkan, så följer att allt det som har sagts om den som en stad, om dess portar, mur och grundvalar och deras mått, innehåller en andlig mening. Det är nämligen så, att det som handlar om kyrkan det är något andligt. Vad nu varje detalj betyder har förklarats i #1 i verket En himmelsk lära om det Nya Jerusalem, utgivet i London 1758. Det är därför överflödigt att vidare förklara dessa saker. Det räcker med att vi därigenom vet att det finns en andlig mening i varje detalj av hur staden beskrivs, precis som vi vet att själen bor i kroppen. Vi förstår då också att utan den andliga meningen skulle ingenting av det som hör till kyrkan förstås av det som där beskrivs, till exempel att staden är gjord av guld, med portar av pärlor, murar av jaspis, att murens grundvalar är av dyrbara stenar, att muren mäter 144 alnar, som är människans mått, som också är en ängels mått, och att själva staden har en längd, bredd och höjd av 12 000 stadier, samt flera andra detaljer. De som från motsvarighetsläran också känner till den andliga meningen, de förstår att dess mur och grundvalarna betecknar läran som tagits ur Ordets bokstavsmening, och att talen 12, 144 och 12 000 betecknar liknande saker, nämligen allt gott och sant som hör till kyrkan sett som en helhet.

20. IV.Denna mening har hitintills varit okänd

I verket Himmel och helvete 87-115 kan man se, att allt i naturen, stort som smått, är motsvarigheter till andliga företeelser, och på samma sätt allt i människokroppen. Men vad motsvarigheter är för något har hittills varit okänt, trots att människorna i äldsta tider kände till det mycket väl. För dem som levde då var nämligen motsvarighetsläran den högst stående vetenskapen. Denna lära var så allmänt utbredd att alla deras avhandlingar och böcker skrevs med utgångspunkt från motsvarigheter.

[2] Jobs bok, som går långt tillbaka i tiden, är full av motsvarigheter. Egyptiernas hieroglyfer och även äldsta tiders fabler var just sådana skrifter. Alla kyrkor under dessa tidsepoker var sådana att de förebildade himmelska företeelser. Deras ritualer och också deras stadgar, som bestämde hur de skulle inrätta sin gudsdyrkan, bestod uteslutande av motsvarigheter. Så var det också med kyrkans alla saker under Jakobs söners tid. Brännoffren och slaktoffren med alla sina detaljer var motsvarigheter. Samma sak var det med tabernaklet och allting inuti det. Så var det också med deras högtider - det osyrade brödets högtid, lövhyddohögtiden och förstlingsfruktens högtid. Det var även så med Arons och leviternas prästadöme, samt Arons och hans söners heliga kläder, och dessutom alla stadgar och föreskrifter som rörde deras gudsdyrkan och livsföring.

[3] Eftersom nu allt som hör till det Gudomliga framträder i världen genom motsvarigheter, så är Ordet skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det var därför som Herren - som talade från Sitt Gudomliga - talade genom motsvarigheter. Det är nämligen så att det som har ett Gudomligt ursprung i naturen faller in i sådana saker som motsvarar det Gudomliga, och som på det sättet i sitt sköte bär på de Gudomliga företeelser som vi kallar himmelska och andliga.