1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

10. I Uppenbarelseboken, kap 21, beskrivs det heliga Jerusalem på följande sätt:

Inne i den fanns ett ljus likt en dyrbar sten, som en jaspissten, som lysande kristall. Den hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels söners tolv stammar. Muren var 144 alnar, vilket är efter människans mått som också är änglars. Muren var byggd av jaspis. Dess grund bestod av all slags dyrbara stenar, av jaspis, safir, kalcedon, smaragd, sardonyx, karneol, krysolit, beryll, topas, krysopras, hyacint och ametist. De tolv portarna bestod av tolv pärlor. Själva staden var av rent guld som genomskinligt glas. Och den var fyrkantig, längden, bredden och höjden var lika, 12 000 stadier. Uppenbarelseboken 21:11,12, 16-21 Och mer därtill.

Att alla dessa saker ska förstås på ett andligt sätt kan man konstatera av det faktum att det heliga Jerusalem betecknar den nya kyrka som Herren kommer att instifta, vilket finns förklarat i Läran om Herren 62-65. Eftersom Jerusalem här betecknar kyrkan, så följer att allt det som har sagts om den som en stad, om dess portar, mur och grundvalar och deras mått, innehåller en andlig mening. Det är nämligen så, att det som handlar om kyrkan det är något andligt. Vad nu varje detalj betyder har förklarats i #1 i verket En himmelsk lära om det Nya Jerusalem, utgivet i London 1758. Det är därför överflödigt att vidare förklara dessa saker. Det räcker med att vi därigenom vet att det finns en andlig mening i varje detalj av hur staden beskrivs, precis som vi vet att själen bor i kroppen. Vi förstår då också att utan den andliga meningen skulle ingenting av det som hör till kyrkan förstås av det som där beskrivs, till exempel att staden är gjord av guld, med portar av pärlor, murar av jaspis, att murens grundvalar är av dyrbara stenar, att muren mäter 144 alnar, som är människans mått, som också är en ängels mått, och att själva staden har en längd, bredd och höjd av 12 000 stadier, samt flera andra detaljer. De som från motsvarighetsläran också känner till den andliga meningen, de förstår att dess mur och grundvalarna betecknar läran som tagits ur Ordets bokstavsmening, och att talen 12, 144 och 12 000 betecknar liknande saker, nämligen allt gott och sant som hör till kyrkan sett som en helhet.

101. FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT

Av det som finns berättat i Moseböckerna kan vi vara säkra på, att innan det Ord som förmedlades till det israelitiska folket genom Moses och profeterna fanns, var dyrkan med djuroffer väl känd och också att det uttalades profetior från Jehovahs mun.

Att dyrkan med djuroffer var väl känd framgår av följande:

Det befalldes att Israels söner skulle bryta ner hedningarnas altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras lundar. 2 Mosebok 34:13; 5 Mosebok 7:5; 12:3

I Sittim började Israel bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa bjöd in folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och bugade sig inför deras gudar. Och framför allt fäste sig Israel vid Baal-Peor; och av den anledningen upptändes Jehovahs vrede mot Israel. 4 Mosebok 25:1-3

Och Bileam, som var från Syrien, lät bygga altare och offrade oxar och boskap. 4 Mosebok 22:40; 23:1, 2, 14, 29, 30

[2] Att profetior från Jehovahs mun uttalades står klart av Bileams profetior i 4 Mosebok 23:7-10, 18-24; 24:3-9, 16-24.

Han profeterade också om Herren att en stjärna skulle stiga upp ur Jakob och en spira ur Israel. 4 Mosebok 24:7

Han profeterade från Jehovahs mun. 4 Mosebok 22:13, 18; 23:3, 5, 8, 16, 26; 24:1, 13

Detta gör det klart, att det hos hedningarna fanns en gudsdyrkan som liknade den av Moses instiftade dyrkan som fanns hos det israelitiska folket.

[3] Att en sådan dyrkan också fanns före Abrams tid lyser igenom i orden i 5 Mosebok 32:7,8, men framgår ännu tydligare av att Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin och välsignade Abram, och att Abram gav honom tionde av allt, 1 Mosebok 14:18-20, och av det faktum att Melkisedek förebildade Herren, eftersom han kallades präst åt den högste Guden. 1 Mosebok 14:18 Hos David sägs det om Herren:

Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Psaltaren 110:4

Det är anledningen till att Melkisedek bar ut bröd och vin som kyrkans heliga ting, på samma sätt som de är heliga i nattvardens sakrament. Det förklarar också varför Melkisedek kunde välsigna Abram, och varför Abram gav honom tionde av allt.