Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

5. I ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (5-26)

Dessa saker ska diskuteras i följande ordning:

I. Vad den andliga meningen är för något

II. Att den meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj

III. Att det är detta som gör att Ordet är gudomligt inspirerat, och att varje ord är heligt

IV. Att denna mening hitintills varit okänd

V. Att den från och med nu inte kommer att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

5. I. Vad den andliga meningen är för något

Den andliga meningen är inte det som lyser fram ur bokstavsmeningen, när någon analyserar och förklarar Ordet för att bekräfta någon viss kyrklig dogm. Den meningen är Ordets bokstavsmening. Den andliga meningen däremot syns inte i bokstavsmeningen, för den finns inuti den precis som själen finns inuti kroppen, eller tankeverksamheten speglad i ögonen, eller känslorna i ansiktet. Då verkar de på ett samordnat sätt precis som orsak och verkan. Den meningen är det som i huvudsak gör att Ordet är andligt, och detta inte enbart för människorna utan också för änglarna. Därför är det via den andliga meningen som Ordet skapar en gemenskap med himlarna.

52. (vi.) Att det är Jehova själv, det vill säga Herren, som har talat Ordet genom profeterna. - Det står skrivet om profeterna att de var "i synen" och att "Jehova talade med dem." När de var i synen, var de inte i sina kroppar, utan i sina andar; i det tillståndet såg de sådant som finns i himlen. Men när Jehova talade med dem, var de i sina kroppar och hörde Jehova tala. Dessa två tillstånd hos profeterna måste noggrant särskiljas. I synens tillstånd öppnades deras andliga ögon, medan deras kroppsliga ögon var stängda, och då tycktes de också förflyttas från plats till plats, medan deras kroppar förblev på sina platser. I detta tillstånd var ibland Hesekiel, Sakarja, Daniel och Johannes när han skrev Uppenbarelseboken; och då sägs det att de var "i synen" eller "i anden." Hesekiel säger nämligen,

"Anden... lyfte mig och förde mig till Kaldeen till fångenskapen i Guds syn, i Guds ande; så steg synen som jag såg över mig" (11:1, 24).

Han säger,

Att anden lyfte honom och att han hörde ett ljud bakom sig, och annat (3:12, 14);

Sedan att anden lyfte honom mellan jorden och himlen och förde honom till Jerusalem i Guds syner, och att han såg styggelser (8:3, följande).

Därför såg han också i Guds syn, eller i anden,

Fyra djur, som var keruber (kap. 1, 10);

Sedan den nya jorden och det nya templet, och en ängel som mätte dem (om vilka i kap. 40 till 48):

Att han då var i Guds syner, säger han 1:40:2; och att anden då lyfte honom, (43:5).

Samma sak hände med Sakarja, i vilken då en ängel var,

När han såg en man rida bland myrten (Sakarja 1:8, följande);

När han såg fyra horn, och sedan en man med ett mätsnöre i handen (2:1, 5, följande);

När han såg Josua, den store prästen (3:1, följande);

När han såg ljusstaken och de två olivträden (4:1, följande);

När han såg den flygande bokrullen och efa-måttet (5:1, 6);

Och när han såg fyra vagnar komma ut mellan två berg, och hästar (6:5, följande).

I samma tillstånd var Daniel,

När han såg fyra djur stiga upp ur havet (Daniel 7:3);

Och när han såg striderna mellan baggen och bocken (8:1, följande).

Att han såg dessa i synerna, står skrivet 1:7:1-2, 7, 13; 8:2; 10:1, 7-8; att ängeln Gabriel visade sig för honom i en syn och talade med honom, 9:21, (22). Samma sak hände med Johannes när han skrev Uppenbarelseboken; han sade,

Att han var "i anden på Herrens dag" (Uppenbarelseboken 1:10);

Att han fördes till öknen i anden (17:3)

Till det höga berget i anden (kap. 21);

Att han såg hästen i synen (9:17).

(Och på andra ställen att han såg de saker han beskrev, så i anden eller i synen, Uppenbarelseboken 1:12; 4:1; 5:1; 6:5; och i varje följande kapitel.)