Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

23. Avgudadyrkan hos hedningarnas i gångna tider hade sina rötter i motsvarighetsläran. Orsaken är den, att allt som förekommer på jorden utgör motsvarigheter, ja, inte bara träd utan också kreatur och fåglar av alla de slag, och fiskar och annat. De som i äldsta tider använde motsvarighetsläran gjorde bilder åt sig som motsvarade himmelska företeelser, och de gladde sig åt dessa eftersom de betecknade sådana saker som fanns i himlen och därmed i kyrkan. Därför ställde de upp dessa både i sina tempel och i sina hem, men de var inte avsedda att tillbedjas utan fungerade som en påminnelse om det himmelska som de betecknade. Således fanns det i Egypten och på andra ställen framställningar av kalvar, oxar, ormar och dessutom pojkar, åldringar och jungfrur. Anledningen till detta var att kalvar och oxar betecknade den naturliga människans böjelser och dygder, och ormar den sinnesinriktade människans slughet, pojkar oskuld och människokärlek, och jungfrur böjelsen för det sanna och så vidare.

När motsvarighetsläran hade blivit utplånad hände följande. Eftersom de forngamla hade lämnat efter sig bilder och avgudabilder i och runt sina tempel, började de efterföljande släktena dyrka dem som om de var heliga, ja, till slut som gudomliga.

[2] Liknande saker hände bland andra folkslag som till exempel med filistéernas Dagon i Asdod - se 1 Samuelsboken 5:1-12. Dagons överdel var som en människa och underdelen som en fisk. Bilden var så konstruerad eftersom människa betecknar förståndighet och fisk kunskaper, och tillsammans utgör de ett. Det är bakgrunden till att de forngamla hade sin gudsdyrkan i trädgårdar och lundar i överensstämmelse med de olika sorters träd som växte där, och dessutom på berg och kullar. Det är nämligen så att trädgårdar och lundar hos dem betecknade vishet och förståndighet och varje trädsort någon aspekt av detta som till exempel att oliv är kärlekens goda, vinranka det sanna från detta goda, ceder det goda och sanna på det förnuftsmässiga planet, och berg betecknar den högsta himlen och kullar himlen under den.

[3] Att motsvarighetsläran levde kvar hos flera folkslag i österlandet ända fram till Herrens ankomst kan vi se av det faktum, att vise män från Österlandet kom till Herren efter att han hade fötts. Det var därför som en stjärna gick före dem och som de förde med sig gåvor, guld, rökelse och myrra, Matteus 2:1-2, 9-11. Förklaringen är att stjärnan som gick före dem betecknade kunskaper från himlen, guld det himmelskt goda, rökelse det andligt goda och myrra det naturligt goda, och av dessa tre består all gudsdyrkan.

[4] Fast även om motsvarighetsläran i sig var helt avdöd hos det israelitiska och judiska folket, så bestod fortfarande deras gudstjänstbruk, alla deras domar och stadgar som Moses hade gett dem, och allting i Ordet uteslutande av motsvarigheter. Orsaken till detta var att de i hjärtat var avgudadyrkare och inte ens ville veta, att det i deras gudsdyrkan fanns sådant som betecknade himmelska och andliga företeelser. De ville nämligen att allt detta skulle vara heligt av sig självt och vara till för dem själva. Så om därför något himmelskt och andligt skulle ha uppenbarats för dem, skulle de inte bara ha avfärdat sådana saker utan också ha vanhelgat dem. Det var därför som himlen var så stängd för dem, ja, så stängd att de knappt visste att ett evigt liv existerade. Att det var så framgår tydligt av det faktum att de inte erkände Herren, trots att allting i den Heliga skrift profeterar om honom och förutspår hans ankomst. De avvisade honom av detta enda skäl, att han undervisade om ett himmelskt rike och inte om ett jordiskt rike, för de ville ha en Messias som skulle upphöja dem över alla andra folkslag i hela världen, och ville inte ha en Messias som skulle värna om deras eviga frälsning. Dessutom bekräftar de att Ordet inom sig inhyser många hemligheter som de kallar mystiska, men de har ingen önskan om att veta att det handlar om Herren, men de vill veta när det sägs att de handlar om guld.

61. Jag fick tillåtelse att tala med många efter döden som trodde att de skulle komma att lysa som stjärnor i himlen, eftersom de - som de sa - hade hållit Ordet för heligt, hade läst det många gånger och hade samlat många saker från det, varigenom de bekräftade dogmerna i sin tro. Fördenskull hyllades de i världen som lärda, vilket fick dem att tro att de skulle komma att bli Mikael- och Rafaelänglar.

[2] Men det var flera av dem som blev undersökta angående vilken sorts kärlek de hade haft som utgångspunkt för att studera Ordet. Då upptäcktes det att några drevs av kärleken till sig själv för att framstå som stora i världen och vördas som de främsta inom församlingen. Andra däremot drevs av kärleken till världen för att vinna rikedom. När undersökningen av dem gjordes om vad de kunde från Ordet, upptäcktes det att de inte kände till en enda äkta sanning därifrån utan bara sådana som kallas förfalskade sanningar men som i sig är rena falskheter. De fick då veta, att det var på det sättet för dem, eftersom de hade haft sig själva och världen som ändamål, eller vilket är detsamma, kärleken till dessa saker, och inte Herren och himlen. Det är nämligen så, att när den som läser Ordet har det själviska och världsliga som ändamål, så fastnar deras tänkande i det som hör till dem själva och till världen. Då tänker de konstant utifrån sitt egenjag, som befinner sig i mörker med avseende på allt som har med himlen att göra. I ett sådant tillstånd kan människan inte föras ut ur sitt egenjag och så lyftas upp i himlens ljus, och därmed kan hon inte ta emot någon inströmning från Herren genom himlen.

[3] Jag såg också hur de togs emot i himlen, men när de undersöktes där och det visade sig att de var utan sanningar, så kastades de ned. Men de förblev ändå i sin högmodiga känsla att de hade förtjänat himlen. Det är på ett helt annat sätt med dem som hade studerat Ordet utifrån böjelsen att lära känna sanningen därför att den är sanning och för att den tjänar det som är till nytta i livet, och detta inte bara för dem själva utan också för sin nästa. Jag såg dem lyftas upp i himlen och därmed upp i det ljus där det Gudomligt sanna bor, och samtidigt upphöjdes de då till änglavisheten och till dess fröjd som är det eviga livet.