Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

6. Det är möjligt att lägga till några ställen som talar tydligare om Herrens ankomst, vilka är:

"Herren själv skall ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel" (Jesaja 7:14; Matteus 1:22-23).

"Ty ett barn är oss fött, en son är oss given, och på hans axlar vilar herradömet. Hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike, som han skall befästa och hålla vid makt med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid" (Jesaja 9:5-6 [NCBSP: Jesaja 9:6-7]).

"En gren skall skjuta upp ur Jishajs avhuggna stam, och en telning från hans rötter skall bära frukt. På honom skall Herrens Ande vila, vishetens och förståndets ande, rådets och kraftens ande. Rättfärdighet skall vara bältet om hans höfter, och trofasthet bältet om hans midja. På den dagen skall Jishajs rot stå som ett baner för folken, och hednafolken skall söka honom, och hans viloplats skall vara härlighet" (Jesaja 11:1-2, 5, 10).

"Sänd lamm till landets härskare från klippan mot öknen, till dottern Sions berg. Tronen är befäst genom nåd, och på den sitter han i trofasthet i Davids tält, dömande och sökande rättvisa och skyndande till rättfärdighet" (Jesaja 16:1, 5).

"På den dagen skall man säga: Se, här är vår Gud, som vi väntade på för att han skulle frälsa oss. Här är Herren, som vi väntade på. Låt oss jubla och glädja oss i hans frälsning" (Jesaja 25:9).

"En röst ropar i öknen: Bered väg för Herren, gör stigarna raka i ödemarken för vår Gud. Herrens härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall se det tillsammans. Se, Herren Gud kommer med makt, och hans arm skall råda för honom. Se, hans lön är med honom. Som en herde skall han valla sin hjord" (Jesaja 40:3, 5, 10-11).

"Min utvalde, i vilken min själ har sitt behag. Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet, och jag skall ge dig som ett förbund för folket, som ett ljus för hednafolken, för att öppna de blindas ögon, för att föra de fångna ut ur fängelset, och dem som sitter i mörker ur fångenskapen. Jag är Herren, det är mitt namn, och min ära ger jag inte åt någon annan" (Jesaja 42:1, 6-8).

"Vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad? Han hade ingen skönhet, vi såg honom, men det var inget utseende som tilltalade oss. Han bar våra sjukdomar och tog på sig våra smärtor" (Jesaja 53:1-2, 4).

"Vem är han som kommer från Edom, med kläder färgade från Bosra, ståtande i sin styrkas mångfald? Det är jag som talar i rättfärdighet, mäktig att frälsa. Ty hämndens dag är i mitt hjärta, och mitt återlösta års tid har kommit. Därför blev han deras Frälsare" (Jesaja 63:1-8 [vers. 1, 4, 8]).

"Se, dagar kommer, då jag skall låta en rättfärdig gren uppstå åt David, och han skall regera som kung och handla klokt och utöva rätt och rättfärdighet i landet. Och detta är hans namn som han skall kallas: Herren vår rättfärdighet" (Jeremia 23:5-6; 33:15-16).

"Fröjda dig storligen, dotter Sion, ropa högt, dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och frälst är han. Han skall tala frid till hednafolken, och hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden till jordens ändar" (Sakarja 9:9-10).

"Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och skall bo mitt ibland dig. Då skall många hednafolk ansluta sig till Herren på den dagen, och de skall bli mitt folk" (Sakarja 2:14-15 [NCBSP: Sakarja 2:10-11]).

"Men du, Betlehem Efrata, som är liten bland Judas tusenden, från dig skall det utgå åt mig, han som skall vara härskare i Israel, och vars ursprung är från forntiden, från evighetens dagar. Han skall stå och valla i Herrens styrka" (Mika 5:1, 3).

"Se, jag sänder min budbärare, och han skall bereda vägen för mig, och plötsligt skall Herren, som ni söker, komma till sitt tempel, och förbundets budbärare, som ni längtar efter, se, han kommer. Vem kan uthärda hans ankomstdag? Se, jag sänder er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer" (Malaki 3:1-2).

"Jag såg, och se, med himmelens skyar kom en som liknade en människoson. Åt honom gavs herravälde, ära och rike, och alla folk, nationer och språk skall tjäna honom. Hans herravälde är ett evigt herravälde, som inte skall förgå, och hans rike skall inte förstöras. Alla herradömen skall tjäna honom och lyda honom" (Daniel 7:13-14, 27).

"Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad, för att göra slut på överträdelsen och försegla synen och profeten, och för att smörja det allra heligaste. Vet därför och förstå, från det att ordet gick ut om att återställa och bygga upp Jerusalem, till Messias, fursten, skall det vara sju veckor" (Daniel 9:24-25).

"Jag skall lägga hans hand på havet och hans högra hand på floderna. Han skall kalla mig: Du är min fader, min Gud och min frälsnings klippa. Jag skall också göra honom till den förstfödde, den högste bland jordens kungar. Jag skall göra hans säd evig och hans tron som himmelens dagar" (Psaltaren 89:25-30).

"Herrens ord till min herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. Herren skall sända ditt mäktiga spira från Sion, regera mitt ibland dina fiender. Du är präst för evigt efter Melkisedeks sätt" (Psaltaren 110:1-2, 4; Matteus 22:44; Lukas 20:42).

"Jag har smort min konung över Sion, mitt heliga berg. Jag skall förkunna om förordningen, Herren sade till mig: Du är min son, idag har jag fött dig. Jag skall ge dig hednafolken som din arvedel och jordens ändar som din egendom. Kyss sonen, så att han inte blir vred och ni går under på vägen. Välsignade är alla som förtröstar på honom" (Psaltaren 2:6-8, 12).

"Du gjorde honom en liten tid ringare än änglarna, men du krönte honom med ära och härlighet. Du satte honom till att härska över dina händers verk, du lade allt under hans fötter" (Psaltaren 8:6-7).

"Kom ihåg David, Herre, som svor en ed till Herren, lovade Jakobs mäktige: Om jag går in i mitt hus, om jag går upp på min bädds säng, om jag ger mina ögon sömn, tills jag finner en plats för Herren, en boning för Jakobs mäktige. Se, vi hörde om honom i Efrata, vi fann honom på skogsfälten. Vi skall gå in i hans boningar, vi skall tillbe vid hans fots pall. Dina präster skall klä sig i rättfärdighet, och dina heliga skall jubla" (Psaltaren 132:1-9).

Men dessa är få av de som har nämnts.

Apocalypsis Explicata 684[b].