1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.

32. Men hur detta fungerar kan inte förklaras med några få ord, eftersom det handlar om sådana hemligheter som himlens änglar är förtrogna med. Men dessa saker kommer att förklaras - så gott det går - i de verk som omnämns i förordet till Läran om Herren, nämligen följande ämnen från änglavisheten: om den Gudomliga försynen, om allmakten, allnärvaron och allvetandet, om den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, samt om livet. Med det som har sagts ovan räcker det nu med att konstatera följande: Ordet är väsentligen ett Gudomligt verk inriktat på att frälsa människosläktet, och dess yttre mening, som är den naturliga meningen och som kallas bokstavsmeningen, är grundval, behållare och fäste för de två inre meningarna.