1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.

107. Så ser det ut i hela himlen. Den slutsatsen kan vi dra av liknande förhållanden i vart och ett av samhällena där, ty varje samhälle i himlen är en himmel i mindre skala, och det är också i människans form. Att det ligger till på det sättet kan man se i verket #Himmel och helvete 41-86. I varje samhälle i himlen hör alla som befinner sig i dess mitt till hjärtat och lungorna, och det är hos dem som det starkaste ljuset finns. Detta ljus, och den förnimmelse av det sanna som följer av det, sprider sig ut mot omkringliggande områden i varje riktning - alltså till alla som finns i det samhället - och gör så att deras liv blir till andligt liv. Det visade sig nämligen att när de, som var i mitten och utgjorde hjärtats och lungornas område och hade det starkaste ljuset, fördes bort, så hamnade de som fanns runt omkring i skugga och därefter i en så svag förnimmelse av det sanna att de knappt hade någon förnimmelse alls. Men så fort som de förra kom tillbaka, blev ljuset synligt och förnimmelsen av det sanna kom tillbaka till dem som förut.