1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

1. (I.) ATT HELA DEN HELIGA SKRIFT HANDLAR OM HERREN; OCH ATT HERREN ÄR ORDET.

Det står skrivet hos Johannes,

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud: det var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av det som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus: och ljuset lyser i mörkret, men mörkret har inte övervunnit det... Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen har av Fadern; full av nåd och sanning (Johannes 1:1-5, 14).

Hos samme,

"Ljuset kom till världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda" (Johannes 3:19).

Och på ett annat ställe hos samme,

"Så länge ni har ljuset, tro på ljuset, så att ni blir ljusets barn. ...Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret" (Johannes 12:36, 46).

Av detta framgår att Herren är Gud från evighet, och att det är samme Herren som föddes i världen; det sägs nämligen, "Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud;" och vidare, "utan det blev ingenting till av det som är till:" och senare, att "Ordet blev kött," och de såg honom. Att Herren kallas Ordet är något som förstås lite i kyrkan; men han kallas Ordet, eftersom "Ordet" betyder det Gudomligt Sanna eller den Gudomliga Visheten, och Herren är det Gudomligt Sanna eller den Gudomliga Visheten själv; därför kallas han också Ljuset, om vilket det också sägs att "det kom till världen." Eftersom den Gudomliga Visheten och den Gudomliga Kärleken är ett, och i Herren har varit ett från evighet, sägs det också, "I det var liv, och livet var människornas ljus;" "liv" är den Gudomliga Kärleken, och "ljus" är den Gudomliga Visheten. Detta är det som förstås med att "i begynnelsen var Ordet hos Gud," och att "Gud var Ordet;" "hos Gud" är i Gud, eftersom visheten är i kärleken, och kärleken i visheten: på samma sätt på ett annat ställe hos Johannes,

"Förhärliga mig, du Fader, hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till" (Johannes 17:5);

"hos dig själv" är i dig själv; därför sägs det också, "Och Gud var Ordet;" och på ett annat ställe, att Herren är i Fadern och Fadern i honom, och att Fadern och han är ett. Nu eftersom Ordet är den Gudomliga Visheten av den Gudomliga Kärleken, följer det att det är själve Jehova, alltså Herren, av vilken allt blev till som blev till; för allt skapades av den Gudomliga Kärleken genom den Gudomliga Visheten.