Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

26. I.Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

Orsaken till detta är att vi bara kan se den andliga meningen om vi får den av Herren allena, samt under förutsättning att vi tar till oss äkta sanningar från honom. För det är så, att den andliga meningen uteslutande handlar om Herren och hans rike, och hans änglar i himlen är i den meningen, eftersom det är där som hans Gudomligt sanna finns. Detta sanna kan människan begå våld mot om hon använder motsvarighetsläran och med hjälp av den vill undersöka den andliga meningen utifrån sitt eget förstånd. Ty med utgångspunkt från ett fåtal motsvarigheter som vi känner till, kan vi förvränga den andliga meningen och gå så långt som till att också bekräfta falskheter, vilket skulle vara att skända det Gudomligt sanna och därmed också himlen. Den som vill öppna denna mening från sig själv och inte från Herren, kommer därför att stänga himlen, och när den är stängd är människan utan sanning och hamnar i andligt vanvett.

[2] Ytterligare en anledning är att Herren undervisar var och en genom Ordet. När han gör det undervisar han med hjälp av de sanningar som finns hos människan, för han tillför inga nya sanningar på något direkt sätt. Om människan därför inte är inriktad på gudomliga sanningar, eller om hon är det i mindre grad och dessutom tänker falskt, kan hon förfalska det sanna, vilket är något som vi känner till att varje kättare gör när det gäller Ordets bokstavsmening. För att inte någon ska tränga in i Ordets andliga mening och förvränga det äkta sanna, som tillhör den meningen, så har Herren ställt ut vakter, som i Ordet är det som keruberna betyder.

[3] Hur vakter har ställts ut har jag fått se förebildat på följande sätt:

Jag fick se stora penningpungar, som liknade säckar, i vilka silver i stora mängder förvarades, och eftersom de var öppna uppfattade jag det som att vem som helst kunde ta av eller röva bort silvret som var placerat där. Men intill penningpungarna satt där två änglar som stod på vakt, och platsen där de hade ställts såg ut som en krubba i ett stall. I nästa rum såg jag sedesamma jungfrur i sällskap med en kysk hustru, och intill det rummet stod två små barn, och jag fick höra att man med dem inte skulle umgås på ett barnsligt utan på ett insiktsfullt sätt. Efter det dök det upp en sköka och sedan en häst som låg död.

[4] Efter att jag hade sett dessa saker fick jag veta att de förebildade Ordets bokstavsmening som innehåller den andliga meningen. De stora penningpungarna fulla med silver betecknade en stor mängd av kunskaper om det sanna. Att de var öppnade men ändå skyddades av änglar betecknade, att alla därifrån kan hämta kunskaper om det sanna men måste vara försiktiga så att de inte förfalskar den andliga meningen som uteslutande består av sanningar. Krubban i stallet, där penningpungarna låg betecknade andlig undervisning för förståndet. Krubban betecknar detta därför att en häst som äter ur den betecknar förståndet.

[5] De sedesamma jungfrurna som sågs i nästa rum betecknade böjelsen för det sanna, och den kyska hustrun förbindelsen mellan det goda och det sanna. De små barnen betecknade oskuldsfullheten som innebor i vishet. De var änglar från den tredje himlen som alltid visar sig som små barn. Skökan med den döda hästen betecknade att förfalska Ordet vilket många gör idag och därmed ser all förståelse av det sanna försvinna. Sköka betecknar förfalskandet, och den döda hästen att det inte finns någon förståelse alls av det sanna.

35. I Läran om Herren 28 har det visats att profeterna i Gamla testamentet förebildade Herren med hänsyn till Ordet, och att de därigenom betecknade kyrkans lära från Ordet, och av det skälet kallades för 'människoson'. Av detta följer att de, genom de olika saker som de genomled och utstod, förebildade det våld som judarna utövade mot Ordets bokstavsmening, här från Jesaja:

Profeten löste säcktygskläderna från sina höfter och tog av skorna från sina fötter, och gick naken och barfota i tre år. Jesaja 20:2, 3

Och på ett liknande sätt i Hesekiel:

Profeten förde en rakkniv över sitt huvud och sitt skägg, och brände upp en tredjedel mitt i staden, slog en tredjedel med svärdet och strödde en tredjedel för vinden, och knöt några få hårstrån i flikarna [på manteln] och sedan kastade dem mitt i elden och brände upp dem. Hesekiel 5:1-4

Eftersom profeterna förebildade Ordet och därigenom betecknade kyrkans lära från Ordet, som har tidigare nämnts, och eftersom huvud betyder vishet från Ordet, så betyder hår och skägg det yttersta av det sanna. Eftersom detta betecknade sådana saker, så var det ett tecken på stor sorg och även stor skam, att åsamka sig själv skallighet och även visa sig som skallig. Det var av den anledningen och ingen annan som profeten rakade håret på sitt huvud och sitt skägg, för att han genom detta skulle kunna förebilda den judiska kyrkans tillstånd med avseende på Ordet. Det var av den anledningen och ingen annan som fyrtiotvå pojkar slets sönder av två björnar, när de kallade Elisa för skallig, 2 Konungaboken 2:23-24. Orsaken var, som tidigare nämnts, att profeten förebildade Ordet, och skallighet betecknade Ordet utan sin yttersta mening.

I ett kommande avsnitt,#49, kommer vi att se, att nasirerna förebildade Herren med hänsyn till Ordet i sitt yttersta. Därför var det en stadga för dem att de skulle låta sitt hår växa och inte raka bort något av det. Begreppet nasirat betyder för övrigt hår på det hebreiska språket.

Det var också stadgat för översteprästen att han inte skulle raka sitt huvud. 3 Mosebok 21:10 Och samma sak gällde familjefadern. 3 Mosebok 21:5

Det är därifrån det kommer att skallighet för dem var något mycket skamligt, vilket vi kan se av följande:

Skallighet på alla huvuden och varje skägg är rakat. Jesaja 15:2; Jeremia 48:37

Skam över alla ansikten, och skallighet på alla huvuden. Hesekiel 7:18

Varje huvud är rakat och varje skuldra rakad. Hesekiel 29:18

Jag skall klä allas höfter med säcktyg och göra varje huvud skalligt. Amos 8:10

Se till att göra dig skallig och skär av ditt hår för dina nöjens söner. Öka din skallighet, ty de har rört sig bort från dig. Mika 1:16

Att göra sig skallig och skära av sitt hår betecknar att förfalska sanningarna i Ordets yttersta delar, och efter att Ordet har förfalskats, vilket judarna gjorde, så är hela Ordet förstört. Det är för att Ordets yttersta delar är dess stödjepunkt och stöd. Ja, vartenda ord fungerar som stödjepunkt och stöd för dess himmelska och andliga sanningar. Eftersom hår betecknar det sanna i det yttersta, så händer det i den andliga världen, att de som har föraktat Ordet och förfalskat dess bokstavsmening framstår som skalliga, medan de som har känt vördnad och kärlek inför Ordet syns med vackert hår. Längre fram i #49 finns mer om detta.