Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #1

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #96

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

96. När man bekräftar det skenbart sanna i Ordet till den grad att det äkta sanna, som ligger dolt inuti det, förstörs, så leder det till fördömelse. Anledningen är att allt och varje del av Ordets bokstavsmening kommunicerar med himlen och gör så att den öppnar sig. Se vad jag har sagt ovan i #62-69. När därför någon använder den meningen för att bekräfta olika aspekter av kärleken till världen, som är motsatsen till kärleksarterna i himlen, så förfalskas Ordets inre mening. När därför Ordets yttre, som är dess bokstavsmening, och vars inre är förfalskat, meddelar sig med himlen, så stängs himlen, därför att änglarna som är i Ordets inre mening stöter bort det. Detta innebär att ett falskt inre, eller förfalskad sanning, tar bort kommunikationen med himlen och stänger till den. Det är det som är orsaken till att bekräftandet av en kättersk falskhet leder till fördömelse.

96a. Ordet är som en trädgård som bör kallas ett himmelskt paradis, där det finns läckra och njutbara saker av alla de slag, där läckerheterna kommer från frukterna och det njutbara från blommorna. Och i trädgårdens mitt står livets träd och intill finns källorna med livets vatten, och runt omkring trädgården finns skogens träd. Den människa som från läran omfamnar gudomliga sanningar befinner sig mitt i trädgården, där livets träd står, och njuter verkligen av det läckra och njutbara där. Den människa däremot som inte från läran omfamnar gudomliga sanningar utan bara tittar på bokstavsmeningen är i utkanten och ser bara skogsområdena. Och den som omfamnar en falsk religion och i sig har bekräftat dess falska lärosatser befinner sig inte ens i skogen utan utanför den i ett sandartat landskap där det inte växer något gräs. Att deras tillstånd efter döden också ser ut på det sättet kommer att fastläggas på sitt rätta ställe.

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #25

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.

  
/ 118