1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

83. Alla människor har två förmågor som utgör hennes liv, och de kallas förstånd och vilja. Förståndet är mottaget för det sanna och därifrån vishet, och viljan är mottaget för det goda och därifrån kärlek. Dessa två ska utgöra en enhet för att människan ska kunna bli en kyrkans människa. Den enheten bildas när människan bygger upp förståndet med äkta sanningar - och det gör hon till synes såsom av sig själv - och när hennes vilja fylls av kärlekens goda, vilket görs av Herren. På så sätt får människan det sannas liv och det godas liv, det sannas liv i förståndet från viljan, och det godas liv i viljan med hjälp av förståndet. Det är detta som är äktenskapet mellan det sanna och det goda hos människan, och även äktenskapet mellan Herren och församlingen i människan. Men vi kommer att höra mer om denna ömsesidiga förbindelse, som här kallas äktenskap, i verken Änglavisheten om den Gudomliga försynen, Änglavisheten om den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten och i Läran om livet.

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.