1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

5. I ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (5-26)

Dessa saker ska diskuteras i följande ordning:

I. Vad den andliga meningen är för något

II. Att den meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj

III. Att det är detta som gör att Ordet är gudomligt inspirerat, och att varje ord är heligt

IV. Att denna mening hitintills varit okänd

V. Att den från och med nu inte kommer att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

5. I. Vad den andliga meningen är för något

Den andliga meningen är inte det som lyser fram ur bokstavsmeningen, när någon analyserar och förklarar Ordet för att bekräfta någon viss kyrklig dogm. Den meningen är Ordets bokstavsmening. Den andliga meningen däremot syns inte i bokstavsmeningen, för den finns inuti den precis som själen finns inuti kroppen, eller tankeverksamheten speglad i ögonen, eller känslorna i ansiktet. Då verkar de på ett samordnat sätt precis som orsak och verkan. Den meningen är det som i huvudsak gör att Ordet är andligt, och detta inte enbart för människorna utan också för änglarna. Därför är det via den andliga meningen som Ordet skapar en gemenskap med himlarna.

117. Att det i äldsta tider har funnits religion, och att jordens invånare överallt hade kunskap om Gud och lite om livet efter döden, berodde inte på dem själva och deras eget snille, utan det kom från det forngamla Ordet, som ovan nämnts i #101-103, och därefter från det israelitiska Ordet. Det var från dessa källor som religioner uppstod i de indiska områdena och deras öar, ¹ och genom Egypten och Etiopien kom till Afrikas kungadömen, och från kustområdena i Asien ² till Grekland och därifrån till Italien. Men eftersom Ordet inte kunde skrivas ihop på något annat sätt än med förebildningar, det vill säga sådana föremål på jorden som motsvarar den himmelska verkligheten och därmed betecknar dessa saker, så vändes religionen hos flera folk till avgudadyrkan, och i Grekland till fabler. Gudomliga attribut och egenskaper gjordes till lika många gudar, och över dem satte de en högste gud som de från [namnet] Jehovah kallade Jupiter. Det är känt att de hade kunskap om paradiset, om syndafloden, helig eld, de fyra tidsåldrarna, från den första som var guldåldern till den sista som var järnåldern, vilket i Ordet betecknar kyrkans fyra tillstånd, som i Daniel 2:31-35. Vi känner också till att muhammedanernas religion, som kom senare och som hos flera folk förstörde deras tidigare religion, togs från Ordet i båda testamentena.

Bilješke: