1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

59. Det som för dem är det viktigaste är att ta fram läran ur Ordets bokstavsmening. På så sätt tänder de en lampa åt sig för fortsatta framsteg. Efter att läran sedan är framtagen och lampan är tänd, så är det från läran de ser Ordet. De som däremot inte tar fram någon lära åt sig, de frågar sig först och främst om läran, som de har fått av andra och som är allmänt godtagen, överensstämmer med Ordet. Till de saker som de är överens med ger de sitt bifall, och till de som de inte är överens med, ger de inte sitt bifall. Det är så de får sin lära och genom läran sin tro. Men så blir det bara för dem som - eftersom de inte är förledda av världsliga sysselsättningar - har förmågan att se. De får upplysning av Herren, om de älskar sanningarna därför att de är sanningar och tillämpar dem så att de blir till nytta i livet. Andra vars liv i någon mån styrs av sanningar kan lära sig av dem som nämndes dessförinnan.