1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

36. Ordet i den yttersta eller naturliga meningen, som är dess bokstavsmening, betecknas också av det heliga Jerusalems murar, gjorda av jaspis, och av murens grundvalar som var ädelstenar, och även av portarna som var pärlor. Se Uppenbarelseboken 21:18-21 Det är nämligen så, att Jerusalem betecknar kyrkan med hänsyn till läran. Men mer kommer att sägas om detta i kommande avsnitt. Av de saker som här har tagits med kan vi konstatera, att Ordets bokstavsmening, som är den naturliga meningen, är grundvalen, behållaren och fästet för de två inre meningarna som är den andliga meningen och den himmelska meningen.

62. GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA

Anledningen till att det genom Ordet uppstår förbindelse med Herren är, att Ordet uteslutande handlar om honom själv, och genom det är Herren därmed allt i alla ting som finns i Ordet, och därför kallas han "Ordet". Detta har redan visats i Läran om Herren. Att det är i bokstavsmeningen som det uppstår förbindelse beror på, att Ordet i den meningen är i sin fullhet, i sin helighet och i sin kraft, vilket tidigare har förklarats. En sådan förbindelse är inte uppenbar för människan, men den finns i böjelsen för och förnimmelsen av det sanna, alltså i människans kärlek till och tro på det Gudomligt sanna.