Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #1

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #3

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #70

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

70. ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET

Hitintills har det inte varit känt att Ordet finns i himlarna. Det skulle inte heller kunna vara känt så länge som kyrkans människor inte vet, att änglar och andar är människor likadana som människorna på jorden, och att de är alldeles lika människorna på alla sätt och vis men med den skillnaden att de är andliga, och att allt hos dem har ett andligt ursprung, medan människorna i världen är naturliga, och att allt där har sitt ursprung i naturen. Så länge som denna kunskap är dold går det inte att förstå att Ordet också finns i himlarna och att änglarna där läser det, något som också andarna under himlarna gör. Men för att detta inte ska förbli dolt för evigt har jag fått tillåtelse att vara i sällskap med änglar och andar, att prata med dem och se det som finns hos dem. Och sedan har jag rapporterat om mycket av det jag har hört och sett. Det gjordes i verket Himmel och helvete, utgivet i London 1758. Av det som sägs där kan man se, att änglar och andar är människor, och att allt hos dem i mångt och mycket är likadant som i här världen. I det verket kan man se följande:

Änglar och andar är människor, 73-77 och 453-456

Det som finns hos dem liknar det som finns hos människorna här i världen, 170-190

Hos dem finns det också gudsdyrkan och predikningar i templen, 221-227

Där finns skrivkonsten och böcker, 258-264

Och där finns Ordet, 259.

  
/ 118