Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #1

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #24

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

24. Orsaken till att motsvarighetsläran, som ger åtkomst till Ordet dess andliga mening, efter den tiden inte blev avslöjad var, att de kristna i den ursprungliga kyrkan var så enkla i tron att motsvarighetsläran inte kunde avslöjas. Ty om den hade avslöjats, skulle den inte ha varit till någon nytta för dem och inte heller skulle den ha förståtts. Under tiden därefter drog ett mörker in över hela den kristna världen på grund av påveväldet. Och de som kommer därifrån och som har bekräftat sig i deras falskheter varken kan eller vill fatta något som är andligt, alltså vad motsvarigheterna mellan de naturliga och de andliga företeelserna i Ordet är. För då - om de hade fattat - skulle de bli övertygade om att Petrus inte betydde Petrus utan att det var Herren som var Klippan. De skulle också ha blivit övertygade om, att Ordet ända in i sina innersta delar är gudomligt, och att påvliga dekret jämförelsevis inte är någonting alls. Efter Reformationen däremot, då man började skilja mellan tro och människokärlek och dyrka Gud som tre personer - alltså tre gudar som de trodde var en - gömdes de himmelska sanningarna undan för dem. Om de skulle ha avslöjats, så skulle de ha förfalskat dem och skulle ha tillämpat dem på tron allena och inte alls på människokärleken och kärleken till Gud och på så sätt ha stängt sig ute från himlen.

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #93

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

93. Jag har talat med några i den andliga världen, som levde för flera hundra år sedan och som bekräftade sig i sin religions falska tänkesätt, och jag blev övertygad om, att de fortfarande ståndaktigt höll fast vid dem. Jag har också talat med några där som kom från samma religion och tänkte som de andra men som inte hade bekräftat det falska hos sig själva, och jag fick veta, att efter att de hade fått undervisning av änglarna, så förkastade de falskheterna och tog till sig sanningarna. De sistnämnda blev frälsta men inte de förstnämnda. Efter döden undervisas varje människa av änglarna, och de som tas emot i himlen är de som ser sanningarna, och från dessa också inser vad som är falskt. Det är nämligen tillåtet för var och en att efter döden andligen se sanningarna. De som inte har bekräftat sig i falskheter ser sanningarna, men de som har bekräftat dem vill inte se sanningarna, och om de ser dem, vänder de sig bort från dem och antingen skrattar åt dem eller gör dem till falskheter.

  
/ 118