Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #1

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #24

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

24. Orsaken till att motsvarighetsläran, som ger åtkomst till Ordet dess andliga mening, efter den tiden inte blev avslöjad var, att de kristna i den ursprungliga kyrkan var så enkla i tron att motsvarighetsläran inte kunde avslöjas. Ty om den hade avslöjats, skulle den inte ha varit till någon nytta för dem och inte heller skulle den ha förståtts. Under tiden därefter drog ett mörker in över hela den kristna världen på grund av påveväldet. Och de som kommer därifrån och som har bekräftat sig i deras falskheter varken kan eller vill fatta något som är andligt, alltså vad motsvarigheterna mellan de naturliga och de andliga företeelserna i Ordet är. För då - om de hade fattat - skulle de bli övertygade om att Petrus inte betydde Petrus utan att det var Herren som var Klippan. De skulle också ha blivit övertygade om, att Ordet ända in i sina innersta delar är gudomligt, och att påvliga dekret jämförelsevis inte är någonting alls. Efter Reformationen däremot, då man började skilja mellan tro och människokärlek och dyrka Gud som tre personer - alltså tre gudar som de trodde var en - gömdes de himmelska sanningarna undan för dem. Om de skulle ha avslöjats, så skulle de ha förfalskat dem och skulle ha tillämpat dem på tron allena och inte alls på människokärleken och kärleken till Gud och på så sätt ha stängt sig ute från himlen.

  
/ 118  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Läran om den heliga skriften #29

Proučite ovaj odlomak

  
/ 118  
  

29. Det är detta sammanhang som gör att talet tre i den andliga meningen av Ordet står för det som är fullbordat, fullkomligt och tillsammans. Eftersom detta tal betecknar dessa saker, så används det så ofta i Ordet när något sådant avses. Det gäller i följande exempel:

Jesaja gick naken och barfota i tre år. Jesaja 20:3

Jehova kallade tre gånger på Samuel, och Samuel sprang tre gånger till Eli, och Eli förstod tredje gången. 1 Samuelsboken 3:1-8

Jonatan sade till David att han skulle gömma sig på fältet i tre dagar; att Jonathan efteråt sköt tre pilar vid sidan av stenen; och att David därefter bugade sig tre gånger inför Jonatan. 1 Samuelsboken 20:5, 12-42

Jesaja sträckte sig tre gånger över änkans son. 1 Konungaboken 17:21

Jesaja befallde att hälla vatten över brännoffret tre gånger. 1 Konungaboken 18:34

Jesus sade, att himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tog och blandade in i tre mått mjöl, till dess att allt kom att bli syrat. Matteus 13:33

Jesus sade till Petrus, att han tre gånger skulle komma att förneka honom. Matteus 26.34

Herren sade tre gånger till Petrus: Älskar du mig? Johan 21:15-17

Jona var i valens buk i tre dagar och tre nätter. Jona 2:1

Jesus sade att de skulle bryta ner templet och att han skulle bygga upp det på tre dagar. Matteus 26:61

Jesus bad tre gånger i Getsemane. Matteus 26:39-44

Jesus återuppstod på den tredje dagen. Matteus 28:1

Det finns dessutom många andra ställen där talet tre nämns, och det nämns där det handlar om ett verk som är avslutat och fullkomligt, därför att det talet betecknar detta.

  
/ 118