Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

9. II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj.

Det finns inget bättre sätt att klargöra detta än att titta på exempel som i det följande.

Johannes säger i Uppenbarelseboken:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel doppad i blod, och hans namn lyder Guds Ord. De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Och jag såg ytterligare en ängel stå i solen, som ropade med hög röst: Kom och församla er till den stora måltiden, för att ni ska få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar, små och stora. Uppenbarelseboken 19:11-18

Vad allt detta betecknar kan ingen förstå annat än från Ordets andliga mening, och denna andliga mening kan ingen förstå annat än av motsvarighetsläran, för alla uttryck är motsvarigheter, och inte ett enda ord är betydelselöst. Motsvarighetsläran berättar för oss vad den vita hästen betecknar och vem det är som sitter på den, vidare vad ögon som eldslågor är, vad kronor på sitt huvud betyder, liksom en mantel doppad i blod, eller vitt, rent linnetyg som de som hörde till hans himmelska här var klädda i, och vad ängeln som står i solen betyder, eller den stora måltiden till vilken de skulle komma och församla sig, och sedan vad kött av kungar och härförare och mycket annat de skulle äta av betecknar.

Vad däremot varje enskild sak i den andliga meningen betyder, går att se i det lilla verket Vita hästen, där de finns förklarade. Därför finns det inget behov av att här ytterligare förklara dessa saker. I det lilla verket har jag visat att beskrivningarna i citatet ovan gäller Herren som Ordet. Hans ögon som är som eldslågor, kronorna på hans huvud, och namnet som ingen känner utom han själv betyder Ordets andliga mening och att ingen känner till den meningen förutom Herren själv och den för vilken Herren vill uppenbara den. ¹ Där förklaras också att en mantel doppad i blod betyder Ordets naturliga mening, som är dess bokstavsmening, och att den har utsatts för våld. Det är helt uppenbart att det är Ordet som beskrivs på det sättet, för det sägs att hans namn lyder Guds Ord, och att det är Herren som avses är också helt uppenbart, för det sägs att namnet står skrivet på den som sitter på hästen, nämligen Konungarnas konung och Herrars herre.

Att den andliga meningen skulle öppnas när en kyrka kommer till sitt slut, är vad som betecknas inte bara med det som jag nu har sagt om den vita hästen och han som satt på den, utan också med den stora måltiden till vilken alla var inbjudna av en ängel som stod i solen, för att de skulle komma och äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar. Alla dessa uttryck skulle vara som tomma ord utan vare sig liv eller ande, om inte det andliga hade funnits inuti dem precis som själen finns inuti kroppen,

Bilješke:

49. Fram tills nu har jag visat att Ordet i den naturliga meningen, som är bokstavsmeningen, är i sin helighet och i sin fullhet. Nu ska jag säga något om att Ordet i denna mening också är i sin kraft. Hur stor och av vilket slag kraften hos det Gudomligt sanna är i himlen och också på jorden framkommer av det som jag har berättat i verket Himmel och helvete i kapitlet om kraften hos himlens änglar, Himmel och helvete 228-233. Kraften hos det Gudomligt sanna är i första hand till för att motverka det falska och onda, alltså motarbeta helvetet. Dessa måste vi slå tillbaka med sanningar från Ordets bokstavsmening. Det är också genom sanningarna hos människan som det finns kraft från Herren att frälsa henne, för det är med hjälp av sanningarna i Ordets bokstavsmening som människan omdanas och blir pånyttfödd. Det är då hon blir uttagen ur helvetet och införd i himlen. När det gäller det Gudomligt mänskliga så tog Herren också till sig denna kraft efter att han hade uppfyllt allt i Ordet ända till det yttersta där. Därför sade Herren till översteprästen, när han genom korslidandet skulle fullborda det sista:

Från och med nu kommer ni att få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar. Matteus 26:64; Markus 14:62

Människosonen är Herren med hänsyn till Ordet, himlens skyar är Ordets bokstavsmening, att sitta på Guds högra sida betyder allmakt genom Ordet, vilket också Markus 16:19 syftar på. Herrens kraft från det sanna I det yttersta förebildades av nasirerna i den judiska kyrkan, och också av Simson, om vilken det sägs att han var en nasir från moderlivet och att hans kraft satt i hans hår. Nasirerna och nasiratet betecknades också av hår. Att hans kraft satt i håret avslöjade han själv med följande:

Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en nasir sedan jag var i moderlivet. Om man rakar [av mig håret], viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag som vilken annan människa som helst. Domarboken 16:17

Om man inte vet vad som betecknas med huvud i Ordet, kan ingen förstå varför nasiratet - vilket är vad håret betecknar - instiftades, eller vad orsaken var till att Simsons styrka satt i hans hår. Huvud betecknar himmelsk visdom, som Herren genom den Gudomliga sanningen ger till änglar och människor. Därför betecknar håret på huvudet himmelsk vishet i det yttersta, och även det Gudomligt sanna i det yttersta.

Eftersom detta på grund av motsvarighet med himlen var det som hår betecknade, så fanns en stadga för nasirerna att:

de inte skulle raka håret på sitt huvud, eftersom detta är Guds nasirat på deras huvud. 4 Mosebok 6:1-21

Och det fanns också en stadga för översteprästen och hans söner att:

inte raka sitt huvud, för att de inte skulle dö och hela Israels hus skulle drabbas av vrede. 3 Mosebok 10:6

Eftersom håret på grund av denna beteckning - som grundar sig på motsvarighet - var så heligt, så beskrivs också Människosonen, som är Herren med hänsyn till Ordet, med avseende på hans hår, nämligen:

Att det var som vit ull, som snö. Uppenbarelseboken 1:14

Och samma sak gällande den Gamle av dagar i Daniel 7:9.

Man kan också se lite om denna sak i #35 här ovan.

Sammanfattningsvis kan då sägas att det Gudomligt sannas kraft, eller Ordets kraft, finns i bokstavsmeningen därför att Ordet där är i sin fullhet, och därför att i den meningen befinner sig samtidigt både änglarna i Herrens två riken och människorna.