1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

35. I Läran om Herren 28 har det visats att profeterna i Gamla testamentet förebildade Herren med hänsyn till Ordet, och att de därigenom betecknade kyrkans lära från Ordet, och av det skälet kallades för 'människoson'. Av detta följer att de, genom de olika saker som de genomled och utstod, förebildade det våld som judarna utövade mot Ordets bokstavsmening, här från Jesaja:

Profeten löste säcktygskläderna från sina höfter och tog av skorna från sina fötter, och gick naken och barfota i tre år. Jesaja 20:2, 3

Och på ett liknande sätt i Hesekiel:

Profeten förde en rakkniv över sitt huvud och sitt skägg, och brände upp en tredjedel mitt i staden, slog en tredjedel med svärdet och strödde en tredjedel för vinden, och knöt några få hårstrån i flikarna [på manteln] och sedan kastade dem mitt i elden och brände upp dem. Hesekiel 5:1-4

Eftersom profeterna förebildade Ordet och därigenom betecknade kyrkans lära från Ordet, som har tidigare nämnts, och eftersom huvud betyder vishet från Ordet, så betyder hår och skägg det yttersta av det sanna. Eftersom detta betecknade sådana saker, så var det ett tecken på stor sorg och även stor skam, att åsamka sig själv skallighet och även visa sig som skallig. Det var av den anledningen och ingen annan som profeten rakade håret på sitt huvud och sitt skägg, för att han genom detta skulle kunna förebilda den judiska kyrkans tillstånd med avseende på Ordet. Det var av den anledningen och ingen annan som fyrtiotvå pojkar slets sönder av två björnar, när de kallade Elisa för skallig, 2 Konungaboken 2:23-24. Orsaken var, som tidigare nämnts, att profeten förebildade Ordet, och skallighet betecknade Ordet utan sin yttersta mening.

I ett kommande avsnitt,#49, kommer vi att se, att nasirerna förebildade Herren med hänsyn till Ordet i sitt yttersta. Därför var det en stadga för dem att de skulle låta sitt hår växa och inte raka bort något av det. Begreppet nasirat betyder för övrigt hår på det hebreiska språket.

Det var också stadgat för översteprästen att han inte skulle raka sitt huvud. 3 Mosebok 21:10 Och samma sak gällde familjefadern. 3 Mosebok 21:5

Det är därifrån det kommer att skallighet för dem var något mycket skamligt, vilket vi kan se av följande:

Skallighet på alla huvuden och varje skägg är rakat. Jesaja 15:2; Jeremia 48:37

Skam över alla ansikten, och skallighet på alla huvuden. Hesekiel 7:18

Varje huvud är rakat och varje skuldra rakad. Hesekiel 29:18

Jag skall klä allas höfter med säcktyg och göra varje huvud skalligt. Amos 8:10

Se till att göra dig skallig och skär av ditt hår för dina nöjens söner. Öka din skallighet, ty de har rört sig bort från dig. Mika 1:16

Att göra sig skallig och skära av sitt hår betecknar att förfalska sanningarna i Ordets yttersta delar, och efter att Ordet har förfalskats, vilket judarna gjorde, så är hela Ordet förstört. Det är för att Ordets yttersta delar är dess stödjepunkt och stöd. Ja, vartenda ord fungerar som stödjepunkt och stöd för dess himmelska och andliga sanningar. Eftersom hår betecknar det sanna i det yttersta, så händer det i den andliga världen, att de som har föraktat Ordet och förfalskat dess bokstavsmening framstår som skalliga, medan de som har känt vördnad och kärlek inför Ordet syns med vackert hår. Längre fram i #49 finns mer om detta.