1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

26. I.Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

Orsaken till detta är att vi bara kan se den andliga meningen om vi får den av Herren allena, samt under förutsättning att vi tar till oss äkta sanningar från honom. För det är så, att den andliga meningen uteslutande handlar om Herren och hans rike, och hans änglar i himlen är i den meningen, eftersom det är där som hans Gudomligt sanna finns. Detta sanna kan människan begå våld mot om hon använder motsvarighetsläran och med hjälp av den vill undersöka den andliga meningen utifrån sitt eget förstånd. Ty med utgångspunkt från ett fåtal motsvarigheter som vi känner till, kan vi förvränga den andliga meningen och gå så långt som till att också bekräfta falskheter, vilket skulle vara att skända det Gudomligt sanna och därmed också himlen. Den som vill öppna denna mening från sig själv och inte från Herren, kommer därför att stänga himlen, och när den är stängd är människan utan sanning och hamnar i andligt vanvett.

[2] Ytterligare en anledning är att Herren undervisar var och en genom Ordet. När han gör det undervisar han med hjälp av de sanningar som finns hos människan, för han tillför inga nya sanningar på något direkt sätt. Om människan därför inte är inriktad på gudomliga sanningar, eller om hon är det i mindre grad och dessutom tänker falskt, kan hon förfalska det sanna, vilket är något som vi känner till att varje kättare gör när det gäller Ordets bokstavsmening. För att inte någon ska tränga in i Ordets andliga mening och förvränga det äkta sanna, som tillhör den meningen, så har Herren ställt ut vakter, som i Ordet är det som keruberna betyder.

[3] Hur vakter har ställts ut har jag fått se förebildat på följande sätt:

Jag fick se stora penningpungar, som liknade säckar, i vilka silver i stora mängder förvarades, och eftersom de var öppna uppfattade jag det som att vem som helst kunde ta av eller röva bort silvret som var placerat där. Men intill penningpungarna satt där två änglar som stod på vakt, och platsen där de hade ställts såg ut som en krubba i ett stall. I nästa rum såg jag sedesamma jungfrur i sällskap med en kysk hustru, och intill det rummet stod två små barn, och jag fick höra att man med dem inte skulle umgås på ett barnsligt utan på ett insiktsfullt sätt. Efter det dök det upp en sköka och sedan en häst som låg död.

[4] Efter att jag hade sett dessa saker fick jag veta att de förebildade Ordets bokstavsmening som innehåller den andliga meningen. De stora penningpungarna fulla med silver betecknade en stor mängd av kunskaper om det sanna. Att de var öppnade men ändå skyddades av änglar betecknade, att alla därifrån kan hämta kunskaper om det sanna men måste vara försiktiga så att de inte förfalskar den andliga meningen som uteslutande består av sanningar. Krubban i stallet, där penningpungarna låg betecknade andlig undervisning för förståndet. Krubban betecknar detta därför att en häst som äter ur den betecknar förståndet.

[5] De sedesamma jungfrurna som sågs i nästa rum betecknade böjelsen för det sanna, och den kyska hustrun förbindelsen mellan det goda och det sanna. De små barnen betecknade oskuldsfullheten som innebor i vishet. De var änglar från den tredje himlen som alltid visar sig som små barn. Skökan med den döda hästen betecknade att förfalska Ordet vilket många gör idag och därmed ser all förståelse av det sanna försvinna. Sköka betecknar förfalskandet, och den döda hästen att det inte finns någon förståelse alls av det sanna.

18. III.Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt

Inom kyrkan sägs det att Ordet är heligt, eftersom det är Jehovah Gud som har talat Ordet. Men eftersom Ordets helighet inte framgår enbart av bokstaven, så händer det att, när den som en gång har börjat tvivla på denna helighet och sedan läser Ordet, då bekräftar sitt tvivel baserat på flera saker där och tänker så här: Hur kan detta vara heligt? Kan det här vara gudomligt? För att förhindra att ett sådant tänkande sprider sig till fler och fler människor och växer sig starkare och så förstör förbindelsen mellan Herren och kyrkan där Ordet finns, så har det behagat Herren att uppenbara den andliga meningen, för att vi ska förstå var i Ordet det som är heligt finns.

[2] Men låt exempel belysa saken! I Ordet handlar det än om Egypten, än om Assyrien, Edom och Moab, än om Ammons söner, Tyrus och Sidon, eller Gog. Den som inte vet att det är saker som hör till himlen och kyrkan som betecknas med deras namn, kan luras in i den villfarelsen, att Ordet handlar om många olika nationer och folk, och endast lite om himlen och kyrkan, alltså mycket om det som har med jorden att göra och lite om det himmelska. Men när någon vet vad som betecknas med dessa saker eller deras namn, går det att röra sig från villfarelse till sanning.

[3] Det är på samma sätt när man i Ordet ser att det ofta nämns trädgårdar, lundar, skogar med sina träd som oliv, vinranka, ceder, poppel och ek. Ofta nämns också lamm, får, getter, kalvar, kor, och även berg, kullar och dalar med sina källor, floder och vattendrag, och många andra liknande saker. De som ingenting vet om Ordets andliga mening kan inte tro annat än att det endast är dessa saker som menas, för de vet inte att trädgårdar, lundar, skogar betecknar vishet, förstånd och kunskapsinhämtning. De vet inte heller att oliv, vinranka, ceder, poppel och ek betecknar kyrkans goda och sanna på alla nivåer, nämligen på en himmelsk, andlig, förnuftig, naturlig samt sinnesinriktad nivå. De vet inte heller att lamm, får, getter, kalvar och kor betecknar det oskuldsfulla i människokärleken och böjelserna på den naturliga nivån. De vet inte heller att berg, kullar, och dalar betecknar det högsta, lägre och lägsta av det som hör till kyrkan, och de vet inte heller att Egypten betecknar kunskapsinhämtning, Assyrien förnuft, Edom den naturliga nivån, Moab att det goda blir kränkt, Ammons söner att det sanna blir kränkt, inte heller att Tyrus och Sidon betecknar kunskaper om det goda och sanna, inte heller att Gog är en yttre gudsdyrkan utan en inre. Men när de känner till allt detta, då har de möjlighet att inse, att Ordet inte handlar om något annat än himmelska saker och att dessa jordiska saker bara är något som tjänar som behållare för dem.

[4] Men låt exempel ur Ordet illustrera detta! Hos David läser vi:

Jehovahs röst ljuder över vattnen; Gud låter sin ära dundra; Jehovah är över de stora vattnen. Jehovahs röst bryter ner cedrarna, bryter Libanons cedrar i stycken, och får dem att hoppa som kalvar, Libanon och Sirion, som en ung enhörning. Jehovahs röst faller som en flamma av eld. Jehovahs röst kommer öknen att bäva, kommer Kadesh öken att bäva. Jehovahs röst får hindarna att föda, och blottlägger skogarna. Men i hans tempel talar allt om hans ära. Psaltaren 29:3-9

Den som enbart tänker naturligt vet inte, att det som är Gudomligt och heligt finns i vart och ett av dessa ord, och kan därför säga till sig själv: Vad är detta, att Jehovah är över de stora vattnen. Jehovahs röst bryter ner cedrarna, får dem att hoppa som kalvar, Libanon som en ung enhörning och får hindarna att föda, och mer därtill. Han vet nämligen inte att dessa saker i den andliga meningen beskriver det Gudomligt sannas makt, eller Ordets makt.

[5] Ty i den meningen betyder Jehovahs röst, som är som åska, det Gudomligt sanna eller Ordet i sin makt, och över stora vattnen där Jehovah är betyder Ordets sanningar. Cedrarna och Libanon som bryts ner och bryts i stycken betyder falskheter på människans förnuftsnivå, och kalvarna och en ung enhörning betyder falskheter hos den naturliga och den sinnesorienterade människan. Flamma av eld betyder böjelsen för falskheter, och öknen och Kadesh' öken betyder kyrkan, när det varken finns något sant eller gott. Med Jehovahs röst som får hindarna att föda förstås hedningar som är i det naturligt goda, och med skogarna som han blottlägger förstås kunskapsfakta och insikter som Ordet öppnar för dem. Slutsatsen blir då att innebörden av orden, I hans tempel talar allt om hans ära, är att i varje enskild del av Ordet finns det Gudomliga sanningar, för tempel betyder nämligen Herren och därmed först Ordet, sedan himlen och sist kyrkan. Ära betyder det Gudomligt sanna.

Allt detta gör det klart och tydlig att det inte finns något enda ord där som inte beskriver Ordets gudomliga makt som riktas mot falskheter av alla slag hos dem som är naturliga människor. Den gudomliga makten verkar dessutom för bättring bland hedningarna.