1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

80. I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA

Hittills har man inte sett att det i alla enskilda delar av Ordet finns ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, och därav ett äktenskap mellan det goda och det sanna. Vi skulle inte heller ha kunnat se det, eftersom Ordets andliga mening inte hade synliggjorts, och utan den skulle det inte gå att se detta äktenskap. Det finns nämligen två inre meningar som ligger dolda i Ordet bokstavsmening, den andliga och den himmelska. De saker som finns i Ordet handlar i den andliga meningen främst om sådana saker som har med kyrkan att göra, och i den himmelska meningen främst om det som har med Herren att göra, och vidare så har det som finns i den andliga meningen med det Gudomligt sanna att göra, och i den himmelska meningen med det Gudomligt goda. Det är detta som gör att det i Ordets bokstavsmening finns ett sådant äktenskap. Men detta visar sig bara för den som från den andliga och himmelska meningen i Ordet känner till vad orden och namnen förebildar. Det är nämligen så, att somliga ord och namn syftar på det goda och andra på det sanna, och en del omfattar bådadera. Det betyder att utan denna insikt är det inte möjligt att se detta äktenskap i Ordets alla enskilda delar. Det är orsaken till att denna hemlighet inte tidigare har blivit avslöjad.

92. Av de många kätterier som har funnits och fortfarande finns inom den kristna kyrkan kan vi se att skenbara sanningar, som är klädda sanningar, kan tolkas som nakna sanningar ur Ordet och bli falskheter efter att de har bekräftats. Kätterierna som sådana fördömer ingen människa, utan det som fördömer är ett ont leverne till följd av att det falska som finns i kätterierna har bekräftats genom Ordet och genom den naturliga människans resonemang. Det är nämligen så, att var och en föds in i sina föräldrars religion, blir införd i den från barndomen och behåller den sedan och kan på grund av sin upptagenhet med världsliga sysslor inte hitta ut ur falskheterna i sin religion. Men att leva illa och att bekräfta falskheter till den grad att man förstör det äkta sanna, ja, det fördömer människan. Men den som å andra sidan håller fast vid sin religion och tror på Gud - och inom kristendomen tror på Herren och håller Ordet heligt och för religionens skull lever enligt de Tio budordens föreskrifter - den försvär sig inte till det som är falskt. Orsaken är, att när någon hör sanningarna och på sitt eget sätt uppfattar dem, kan man ta dem till sig och på så sätt ledas bort från falska tänkesätt. Men så är det inte med den som har bekräftat sin religions falskheter, för en falskhet som har blivit bekräftad stannar kvar och kan inte utrotas. Det beror på, att en falskhet som är bekräftad är som när någon har svurit vid något, särskilt om det hänger ihop med kärleken till det som är ens eget och med det som blir en följd av detta - skrytet över sin egen vishet.