4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

81. Eftersom det i Ordets enskilda delar finns ett sådant äktenskap, så förekommer det i Ordet många gånger dubbla uttryck som tycks upprepa samma sak. Men det är trots allt inga upprepningar, för det ena hänför sig till det goda och det andra till det sanna, och tillsammans skapar de båda en förbindelse mellan sig, som gör att de utgör en enhet. Det är också detta som ger Ordet sin gudomlighet och helighet, för i varje Gudomligt verk är det goda förbundet med det sanna och det sanna förbundet med det goda.

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.