4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.

74. De himmelska änglarnas vishet överträffar visheten hos de andliga änglarna nästan på samma sätt som visheten hos de andliga änglarna överträffar visheten hos människorna. Orsaken till detta är, att de himmelska änglarna är i kärlekens goda från Herren och de andliga änglarna är i vishetens sanningar från Herren. Där kärlekens goda finns, där befinner sig nämligen visheten samtidigt. Men där sanningarna finns, där är inte visheten större än kärlekens goda som finns där samtidigt. Det är förklaringen till att Ordet i det himmelska riket är skrivet på ett annat sätt än i det andliga riket. Det är nämligen så, att i Ordet i det himmelska riktet uttrycks kärlekens goda, och skriften utmärker böjelser, men i Ordet i det andliga riket uttrycks vishetens sanningar, och skriften där utmärker förnimmelser.