2. Men den som tänker så tar inte hänsyn till att själva Jehovah, som är himlens och jordens Gud, har talat Ordet genom Moses och profeterna, och att det därmed inte kan vara något annat än själva det Gudomligt sanna, för det som själva Jehovah talar, det är Ordet. Den som tänker så den tar inte heller hänsyn till att Herren, som är densamme som Jehovah, har talat Ordet genom evangelisterna, av vilket mycket kommer från hans egen mun och det övriga från hans muns ande, som är den Helige ande. Det är därför som han själv säger att det i hans ord finns liv, och att han själv är ljuset som ger upplysning, och att det är sanning.

I Nya Jerusalems lära om Herren 52, 53, har visats, att det är själve Jehovah som har talat Ordet genom profeterna. Att de ord som Herren själv har talat genom evangelisterna är liv, ser vi hos Johannes:

De ord som jag har talat till er är ande och liv. Johan 6:63.

Och hos densamme:

Jesus sade till kvinnan vid Jakobs brunn: 'Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge Mig att dricka, då skulle du ha bett Honom, och Han skulle ha gett dig levande vatten.' Den som dricker av det vatten jag ger skall aldrig I evighet törsta. För det vatten jag skall ge honom skall i honom bli en vattenkälla, som flödar fram till evigt liv. Johan 4:6,10,14.

Jakobs brunn betecknar Ordet på samma sätt som i 5 Mosebok 33:28. Det var därför som Herren satt där och talade med kvinnan. Vatten betecknar det sanna ur Ordet.

Hos densamme:

Jesus sade:

Om någon törstar, så låt honom komma till Mig och dricka. Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta. Johan 7:37,38

Hos densamme:

Petrus sade till Jesus: Du har det eviga livets ord. Johan 6:68

Därför säger Herren hos Markus:

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Markus 13:31

Orsaken till att Herrens ord är liv är att han själv är livet och sanningen, enligt det han lär ut hos Johannes:

Jag är vägen, sanningen och livet. Johan 14:6

Och hos densamme:

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet. I det var liv, och livet var människornas ljus. Johan 1:1,4

Med 'Ordet' förstås här Herren med hänsyn till det Gudomligt sanna, som är det enda i vilket det finns liv och ljus. Det är skälet till att det följande sägs om Ordet, som kommer från Herren och som är Herren. Det är:

- en källa med levande vatten, Jeremia 2:13; 17:13; 31:9

- frälsningens källa, Jesaja 12:3

- källan, Sakaria 13:1; samt

- floden med livets vatten, Uppenbarelseboken 22:1; och det sägs att

- lammet som står mitt för tronen skall vara en herde för dem och leda dem till levande vattenkällor, Uppenbarelseboken 7:17.

Dessutom på andra ställen, där Ordet också kallas för 'helgedomen' och 'tabernaklet' där Herren bor tillsammans med människan.

4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

9. II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj.

Det finns inget bättre sätt att klargöra detta än att titta på exempel som i det följande.

Johannes säger i Uppenbarelseboken:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel doppad i blod, och hans namn lyder Guds Ord. De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Och jag såg ytterligare en ängel stå i solen, som ropade med hög röst: Kom och församla er till den stora måltiden, för att ni ska få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar, små och stora. Uppenbarelseboken 19:11-18

Vad allt detta betecknar kan ingen förstå annat än från Ordets andliga mening, och denna andliga mening kan ingen förstå annat än av motsvarighetsläran, för alla uttryck är motsvarigheter, och inte ett enda ord är betydelselöst. Motsvarighetsläran berättar för oss vad den vita hästen betecknar och vem det är som sitter på den, vidare vad ögon som eldslågor är, vad kronor på sitt huvud betyder, liksom en mantel doppad i blod, eller vitt, rent linnetyg som de som hörde till hans himmelska här var klädda i, och vad ängeln som står i solen betyder, eller den stora måltiden till vilken de skulle komma och församla sig, och sedan vad kött av kungar och härförare och mycket annat de skulle äta av betecknar.

Vad däremot varje enskild sak i den andliga meningen betyder, går att se i det lilla verket Vita hästen, där de finns förklarade. Därför finns det inget behov av att här ytterligare förklara dessa saker. I det lilla verket har jag visat att beskrivningarna i citatet ovan gäller Herren som Ordet. Hans ögon som är som eldslågor, kronorna på hans huvud, och namnet som ingen känner utom han själv betyder Ordets andliga mening och att ingen känner till den meningen förutom Herren själv och den för vilken Herren vill uppenbara den. ¹ Där förklaras också att en mantel doppad i blod betyder Ordets naturliga mening, som är dess bokstavsmening, och att den har utsatts för våld. Det är helt uppenbart att det är Ordet som beskrivs på det sättet, för det sägs att hans namn lyder Guds Ord, och att det är Herren som avses är också helt uppenbart, för det sägs att namnet står skrivet på den som sitter på hästen, nämligen Konungarnas konung och Herrars herre.

Att den andliga meningen skulle öppnas när en kyrka kommer till sitt slut, är vad som betecknas inte bara med det som jag nu har sagt om den vita hästen och han som satt på den, utan också med den stora måltiden till vilken alla var inbjudna av en ängel som stod i solen, för att de skulle komma och äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar. Alla dessa uttryck skulle vara som tomma ord utan vare sig liv eller ande, om inte det andliga hade funnits inuti dem precis som själen finns inuti kroppen,

Poznámky pod čarou: