1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

97. Man bör också känna till att Ordets bokstavsmening är en vakt för de äkta sanningarna som ligger dolda inuti. Vaktandet består i att bokstavsmeningen kan vändas än hit och än dit, och förklaras så som den uppfattas [av var och en] men utan att den inre meningen vare sig skadas eller kränks. Ty det skadar inte att Ordets bokstavsmening förstås annorlunda av en person än en annan, men det skadar om de gudomliga sanningarna som ligger dolda inuti förvrängs, för genom detta utsätts Ordet för kränkning. För att det inte ska hända, vaktar bokstavsmeningen, och den står på vakt hos dem som bär på falska tänkesätt från sin religion men som inte bekräftar dessa falskheter, för de utsätter inte [de gudomliga sanningarna som ligger dolda inuti] för någon kränkning.

[2] Denna vakt betecknas av keruberna och beskrivs också av dem i Ordet. Det är den som betecknas med keruberna som, efter att Adam och hans hustru hade kastats ut ur Edens lustgård, hade satts vid paradisets ingång. Det kan vi läsa om här:

När Herren Gud hade drivit ut människan, såg han till att keruberna vistades öster om Edens lustgård, och lågan från svärdet som vände sig åt ena och andra hållet, för att bevaka vägen till livets träd.1 Mosebok 3:23, 24

Keruberna betecknar vakten, vägen till livets träd betecknar närmandet till Herren, vilket för människans del sker via Ordet. Lågan från svärdet som vände sig åt ena och andra hållet betecknar det Gudomligt sanna i det yttersta, som är Ordet i bokstavsmeningen, som därför kan vändas åt olika håll.

[3] Det är på samma sätt som vi ska förstå keruberna av guld som står över de två ändarna på nådastolen, som vilade över arken i tabernaklet, 2 Mosebok 25:18-21.

Eftersom det var detta som betecknades av keruberna, så var det därför som Herren talade mitt emellan dem med Moses, 2 Mosebok 25:22; 37:9; 4 Mosebok 7:89.

I #37-49 ovan har jag visat att Herren inte talar till människan annat än i fullhet, och att Ordet i bokstavsmeningen är det Gudomligt sanna i sin fullhet. Därför talade Herren med Moses mitt emellan keruberna. Det är inte heller något annat som avses med keruberna på omhängena i tabernaklet och på förlåten där, 2 Mosebok 26:1, 31. Ty omhängena och förlåten i tabernaklet förebildar himlens och kyrkans yttersta delar, och så även det yttersta av Ordet. Se #46 ovan. Det är inte heller något annat som avses med keruberna i det inre av templet i Jerusalem, 1 Konungaboken 6:23-28. Samma sak gäller de skulpterade keruberna på templets väggar och över templets dörrar, 1 Konungaboken 6:29, 32, 35. Och likaså keruberna i det nya templet, Hesekiel 41:18-20. Se vidare här ovan i #47.

[4] Eftersom keruberna betecknar uppgiften att vakta på att vi inte direkt närmar oss Herren, himlen och det Gudomligt sanna - som finns inuti Ordet - utan indirekt via det yttre, så sägs det om kungen i Tyrus:

Du förseglare av rätt mått, full av vishet och fullkomlig i skönhet. Du var i Edens lustgård. Varje dyrbar sten var ditt täckelse, du kerub, utbredande ett hölje. Jag har förgjort dig, o, höljande kerub, mitt i stenar av eld. Hesekiel 28:12-14, 16

Tyrus betecknar kyrkan med avseende på kunskaper om det sanna och det goda, och därför betecknar dess kung Ordet där dessa kunskaper finns och varifrån de hämtas. Att Ordet i sitt yttersta, som är bokstavsmeningen, här betecknas av honom och att vakten betecknas av keruben, framgår tydligt, för det sägs:

Du förseglare av rätt mått. Varje dyrbar sten var ditt täckelse, samt, du kerub, utbredande ett hölje, samt också, o, höljande kerub. Att ädelstenar, som också nämns där, betyder sanningarna i Ordets bokstavsmening kan man se ovan i #45.

Eftersom keruber betecknar det yttersta av den Gudomliga sanningen - och också vakt - så sägs det hos David:

Jehovah böjde ner himlen och steg ner och red på keruben. Psaltaren 18:10-11

Israels herde som sitter på keruben, träd fram i din glans! Psaltaren 80:2

Jehovah sitter på keruberna. Psaltaren 99:1

Rida på keruber, sitta över dem och sitta på dem betyder på och över Ordets yttersta mening.

[5] Det Gudomligt sanna i Ordet och dess beskaffenhet karaktäriseras i Hesekiel, kap 1, 9 och 10, av keruberna. Och eftersom ingen kan veta vad varje detalj av beskrivningen av dem betecknar, utom för den som den andliga meningen har öppnats, så har det avslöjats för mig vad som på det hela taget betecknas med alla detaljer som nämns beträffande keruberna i första kapitlet av Hesekiel, nämligen följande:

Ordets yttre gudomliga sfär beskrivs, vers 4; den förebildas som en människa, vers 5; den är förbunden med det andliga och det himmelska, vers 6; hur Ordets naturliga är beskaffat, vers 7; Ordets andliga och himmelska förbundet med dess naturliga och hur det är beskaffat, vers 8-9; den Gudomliga kärleken till det himmelskt, andligt och naturligt goda och sanna, överallt, både åtskilt och tillsammans, vers 10-11; att de avser enhet, vers 12; Ordets sfär från Herrens Gudomligt goda och Gudomligt sanna som gör att Ordet har liv, vers 13-14; det godas och sannas lära i Ordet och från Ordet, vers 15-21; Herrens Gudomliga över Ordet och i det, vers 22-23; och från det, vers 24-25; att Herren finns ovanför himlarna, vers 26; och att den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten hör till Herren själv, vers 27-28.

Denna sammanfattning har också jämförts med Ordet i himlen, och den överensstämmer med det.

17. När Herren var i världen talade han genom motsvarigheter, det vill säga samtidigt på både ett andligt och ett naturligt sätt. Den slutsatsen kan man dra av hans liknelser, där det finns en andlig mening i varje enskilt ord. Som exempel kan vi ta liknelsen om de tio jungfrurna, där han sade:

Himmelriket liknas vid tio jungfrur som när de tagit sina lampor gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var förståndiga och fem var dåraktiga. De dåraktiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. De förståndiga tog olja i sina lampor. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: 'Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom'. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade då till de förståndiga: 'Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar'. De förståndiga svarade då: 'Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp åt er själva'. Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen, och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: 'Herre, Herre, öppna för oss!' Men han svarade: 'Amen säger jag er: Jag känner er inte'. Matteus 25:1-12

Att det i varje enskilt ord finns en andlig mening och därmed gudomlig helighet ser ingen annan än den som vet att det finns en andlig mening och vet vad den är. I den andliga meningen betecknar himmelriket himlen och kyrkan, brudgummen Herren, bröllop Herrens äktenskap med himlen och kyrkan genom människokärlekens och trons goda. Jungfrurna symboliserar dem som hör till kyrkan, och tio betecknar alla, medan fem är några. Lamporna betyder trons sanna, oljan människokärlekens goda. Med att sova och vakna betecknas människans liv i världen, vilket är naturligt, och hennes liv efter döden, som är andligt. Att köpa är att införskaffa åt sig själv. Gå till försäljarna och köpa olja betyder att efter döden skaffa sig kärlekens goda från andra. Men eftersom ett sådant införskaffande inte längre är möjligt, även om de kom med lampor och inköpt olja till dörren där bröllopet var, så sade brudgummen i alla fall, Jag känner er inte. Orsaken till detta är att människan efter livet i världen förblir så som hon levde i världen.

Av dessa saker kan vi dra slutsatsen att Herren talade uteslutande genom motsvarigheter, eftersom han talade från det som var Gudomligt, och som fanns inom honom och som var hans eget. Brudgum betecknar Herren, himmelriket kyrkan, och bröllop betyder äktenskapet mellan Herren och kyrkan genom människokärlekens och trons goda, jungfrurna de som hör till kyrkan, tio alla, fem några, att sova tillståndet i det naturliga, köpa att införskaffa åt sig själv, dörren inträde i himlen, att inte känna någon, när det sägs av Herren själv, att inte vara i hans kärlek. Detta kan vi tydligt se på många ställen hos profeterna i Ordet, där dessa ord betyder samma sak. Eftersom jungfrur betecknar dem som tillhör kyrkan, så sägs det ofta hos profeterna i Ordet jungfru och dotter Sion, Jerusalem och Israel. Och eftersom olja betecknar människokärlekens goda, så smordes alla heliga ting i den israelitiska kyrkan med olja. Det är samma sak med alla övriga liknelser och med alla ord som Herren talade och som finns nedskrivna i evangeliet. Där har vi anledningen till att Herren säger, att hans ord är ande och liv. Se Johan 6:63

Det förhåller sig på samma sätt med Herrens alla underverk, som var Gudomliga och därför betecknade alla olika tillstånd hos dem med vilka Herren skulle upprätta kyrkan. Som exempel kan nämnas att de blinda som fick synen åter betydde att de som varit okunniga om sanningen kommer att få förstånd. Och de döva som återfick hörseln betecknar att de som tidigare inte alls hade hört något om Herren och Ordet skulle komma att lyssna och lyda. Och att döda uppväcktes betyder att de som annars andligt sett skulle ha gått under nu skulle göras levande, och samma sak gäller alla andra underverk. Det är detta som Herrens svar till Johannes' lärjungar innebär, när de frågade om det var han som var den som skulle komma:

Berätta för Johannes det ni hör och ser: blinda ser och lama går, spetälska blir renade och döva hör, döda uppstår och de fattiga hör evangeliet. Matteus 11:3-5

Dessutom innehåller alla de under som nämns i Ordet sådant som har med Herren, himlen och kyrkan att göra. Det är därför som de är Gudomliga mirakler, som skiljer sig från mirakler som inte är gudomliga. Ja, detta är några saker som illustrerar vad den andliga meningen är, och att den finns överallt och i varje detalj av Ordet.