1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

77. Ordet är Ordet enligt den förståelse av det som finns hos oss människor, det vill säga på vilket sätt vi förstår det. Om vi inte förstår det, så kallas Ordet visserligen för Ordet, men det finns ändå inte hos oss. Det är enligt vår förståelse av Ordet som det är sanning. Det är nämligen så, att Ordet kan vara icke-sanning, eftersom det kan förfalskas. Ordet har ande och liv i enlighet med vår förståelse av det, för bokstaven förutan en förståelse av den är död. Eftersom vi människor får ande och liv enligt vår förståelse av Ordet, så får vi också tro och människokärlek enligt denna förståelse, för sanningen hör till tron och människokärleken till livet. Eftersom det nu är så, att kyrkan formas genom tron och människokärleken och i överensstämmelse med dessa, så följer att kyrkan är kyrka genom förståelsen av Ordet och i överensstämmelse med den förståelsen. Det blir en högtstående kyrka om den omfattar äkta sanningar, en lågt stående kyrka om den inte omfattar äkta sanningar, och en ödelagd kyrka om den har förfalskat alla sanningar.

105. Men nu ska jag berätta om hur Herrens och himlens närvaro och förbindelse i alla dessa länder upprättas med hjälp av Ordet. I Herrens åsyn framstår himlen i sin helhet som en enda människa, och det är samma sak med kyrkan. Att himlen respektive kyrkan faktiskt framstår som en människa kan man se i verket Himmel och helvete 59-86. Den kyrka, där Ordet blir läst och Herren på så sätt är känd, fungerar i den människan som hjärtat och lungorna - det himmelska riket som hjärtat och det andliga riket som lungorna.

[2] Alla övriga lemmar och inälvor i den fysiska kroppen äger bestånd och får liv från dessa livets två källor. Det är på samma sätt med Herrens och himlens förbindelse med kyrkan genom Ordet, ty den förbindelsen skänker bestånd och liv åt alla de i världens länder, som har en religion och dyrkar en Gud och lever väl. Detta gör att de tillhör människan men ingår i lemmarna och inälvorna, som ligger utanför bröstkorgen där hjärtat och lungorna finns. För Ordet som finns hos kyrkan - även om den består av förhållandevis få individer - medför liv från Herren genom himlen åt de övriga, på samma sätt som hela kroppen med sina lemmar och inälvor får liv från hjärtat och lungorna. Sambandet fungerar på ett likartat sätt. Det är också därför som det är de kristna, där Ordet läses, som utgör bröstet i denna människa. ¹ De befinner sig också i mitten av alla, och runt omkring dem finns de som hör till Katolska kyrkan, och runt omkring dem finns de muhammedaner som erkänner Herren som den störste profeten och Guds son. Efter dem kommer afrikanerna, och den yttersta kretsen består av nationer och folk i Asien och Indien. Om hur dessa inordnades sägs något i det lilla verket Yttersta domen#48. Alla de som är i den människan vänder också blicken mot mitten, där de kristna finns.

Poznámky pod čarou: