1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

6. Från Herren utgår det som kallas himmelskt, andligt och naturligt, där det ena följer på det andra. Himmelskt sägs om det som utgår från hans Gudomliga kärlek, och det utgör det Gudomligt goda. Andligt är det som utgår från hans Gudomliga vishet, och det utgör det Gudomligt sanna. Naturligt är det som kommer ur bägge två, för det naturliga är det som sammanbinder dem i det yttersta.

Änglarna i Herrens himmelska rike, vilka utgör den tredje eller högsta himlen, vistas i det från Herren utgående som kallas himmelskt, eftersom de är i kärlekens goda från Herren.

Änglarna i Herrens andliga rike, vilka utgör den andra eller mellersta himlen, vistas i det Gudomliga som utgår från Herren och som kallas andligt, eftersom de är i vishetens sanna från Herren.

Men människorna som tillhör kyrkan på jorden befinner sig i det Gudomligt naturliga, som också utgår från Herren.

[2] Av det som sagts följer, att det Gudomliga som utgår från Herren till sina yttersta ting stiger ned genom tre grader som kallas himmelskt, andligt och naturligt. Det Gudomliga som från Herren stiger ned till oss människor gör det genom dessa tre grader, och när det har stigit ned, så har det Gudomliga dessa tre grader inom sig. Allt som är Gudomligt är på det sättet. När det därför är i sin yttersta grad är det i sin fullhet. Sådant är Ordet. I den yttersta graden är det naturligt, i den inre graden är det andligt, och i den innersta graden är det himmelskt, och i var och en av dessa är det Gudomligt. Det framgår inte av dess boksstavsmening som är naturlig att Ordet har dessa egenskaper, därför att vi människor här i världen tidigare inte har vetat något om himlarna, och därmed inte något om vad det andliga är, eller vad det himmelska är. Alltså har vi inte kunnat se skillnaden mellan dessa två och det som är det naturliga.

13. I Uppenbarelseboken, kap 9, ¹ läser vi:

Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har ...

Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. På deras huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. Och de hade hår som kvinnor, deras tänder var lika lejonens. Och de hade bröstharnesk som såg ut som bröstharnesk av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar, som stormar fram till strid.

De hade stjärtar som skorpioner och det fanns gaddar i deras stjärtar och de hade makt att skada människorna i fem månader. Som kung över sig hade de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.

Ingen kommer heller att förstå detta, om inte den andliga meningen blivit uppenbarad, för det är inget av det som sagts där som är överflödigt, och allt intill minsta detalj har sin betydelse. Det handlar där om kyrkans tillstånd, när all förståelse av det sanna i Ordet har gått förlorad, och människan som en följd av det har blivit helt sinnesorienterad och så har intalat sig att falska tänkesätt är sanningar.

Stjärnan som fallit ner från himlen betecknar att förståelsen av det sanna i Ordet har gått förlorad, och solen och luften som förmörkades betyder att ljuset från det sanna har blivit till ett tjockt mörker. Gräshopporna som kom fram ur röken från brunnen betecknar falska tänkesätt i det yttersta [av sinnet], och är sådana som finns hos dem som blivit helt sinnesorienterade och som betraktar och bedömer allt utifrån villfarelser, och en skorpion betecknar övertalningsförmågan hos dessa. Att gräshopporna såg ut som hästar och var rustade till strid betecknar att deras resonemang såg ut som om det kom från att ha förstått sanningen. Att de på sina huvuden hade något som liknade kronor av guld, och att deras ansikten var som människors ansikten betyder att de inför sig själva såg ut som segrare och som de som är visa. Att de hade hår som kvinnohår betecknar att de inför sig själva såg ut att vara sådana som tilltalas av det sanna. Att de hade tänder som var lika lejonens betyder att det som är sinnesorienterat - och finns i den yttersta delen av sinnet hos den naturliga människan - för dem såg ut som att de hade makt över allting. Att de hade bröstharnesk som såg ut som bröstharnesk av järn betecknar att de argumenterar utifrån skenbarheter med vilka de slåss och kämpar emot. Dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar som stormar fram till strid betecknar att deras resonemang till synes kom från lärans sanningar ur Ordet med vilka de slogs. Att de hade stjärtar som skorpioner betyder övertygelser. Gaddarna i deras stjärtar står för deras försök att bedra med hjälp av dessa övertygelser. Att de hade makt att skada människorna i fem månader betecknar att framkalla en slags sinnesdvala hos dem som ändå har förmågan att förstå det sanna och hos dem som har förmågan att förnimma det goda. Att de som kung över sig hade avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon, betecknar att deras falskheter kommer från helvetet, där de vistas som är enbart naturliga och i en självpåtagen intelligens. Detta är den andliga meningen av dessa ord, och inte det minsta av det syns i bokstavsmeningen. Det är på samma sätt överallt i Uppenbarelseboken. Lägg märke till, att i den andliga meningen står allt i förbindelse genom en sammankopplad kedja, där varje ord i den bokstavliga och naturliga meningen bidrar till en harmonisk enhet. Om därför minsta lilla ord skulle tas bort, skulle länken brytas och sammankopplingen gå förlorad. För att detta inte skulle kunna hända blev det därför i slutet av denna profetiska bok tillagt att ingenting får tas bort. Se Uppenbarelseboken 22:19. Likadant är det med de profetiska böckerna i Gamla testamentet. För att ingenting skulle tas bort ur dem, skedde det genom Herrens Gudomliga försyn, att varje detalj intill sista bokstav blev räknad, och detta gjordes av masoreterna.

Poznámky pod čarou: