1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.

102. Jag har fått höra av himlens änglar, att det hos de forngamla människorna fanns ett Ord som hade skrivits uteslutande med motsvarigheter, men att det hade gått förlorat. De sade också att det Ordet fortfarande finns bevarat hos dem, och att det används av de forngamla som är i den himmel, som när de var i världen, hade det Ordet. De forngamla hos vilka det Ordet ännu används i himlen kom delvis från Kanaans land, samt från dess gränstrakter såsom Syrien, Mesopotamien, Arabien, Kaldéen, Assyrien, från Egypten, från Sidon, Tyrus och Nineve. Invånarna i alla dessa riken hade en förebildande dyrkan, och kände därför till motsvarighetsläran. Det var från den läran, som den tidens vishet härstammade, och det var tack vare den som de hade en inre förnimmelse och gemenskap med himlarna. De som på ett inre plan kände till motsvarigheterna i det Ordet, kallades visa och de som förstår, men kallades senare för spåmän och magiker.

Men eftersom det Ordet var fullt av sådana motsvarigheter som bara avlägset betecknade det himmelska och andliga, och därför av många började förfalskas, så försvann det genom Herrens gudomliga försyn med tiden, och till slut gick det förlorat. Istället för det Ordet gavs ett annat Ord, som var skrivet med motsvarigheter som inte var lika avlägsna. Det skedde genom profeterna bland Israels söner. I det Ordet har emellertid många namn behållits på platser i Kanaans land och runt omkring i Asien, där de betecknar liknande saker som i det forngamla Ordet. Detta är orsaken till att Abram fick befallningen att gå till just det landet, och att hans efterkommande i och med Jakob blev förda dit.