1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

21. Jag har blivit upplyst om att i den Fornäldsta kyrkan, som fanns före syndafloden, var människornas sinnelag så himmelskt att de talade med himlens änglar, och att det var just tack vare motsvarigheter som de kunde tala med dem. Det ledde till att deras vishet låg på en så hög nivå.

När de såg på allt som fanns på jorden, tänkte de inte enbart på ett naturligt sätt utan samtidigt på ett andligt sätt, och på så sätt tänkte de tillsammans med änglarna. Dessutom har jag blivit upplyst om att Hanok - som är omnämnd i 1 Mosebok 5:21-24 - med sina följeslagare muntligen samlade ihop motsvarigheter och förde kunskapen om dessa vidare till eftervärlden. Förutom att motsvarighetsläran därigenom var känd, så utvecklades den dessutom i många riken i Asien, först och främst i Kanaans land, Egypten, Assyrien, Kaldéen, Syrien, Arabien och i Tyrus, Sidon och Nineve. Detta ledde sedan till att motsvarighetsläran från kusttrakterna fördes över till Grekland, men där förändrades den till fabler, vilket vi ser i grekernas äldsta skrifter.

4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.