1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

105. Men nu ska jag berätta om hur Herrens och himlens närvaro och förbindelse i alla dessa länder upprättas med hjälp av Ordet. I Herrens åsyn framstår himlen i sin helhet som en enda människa, och det är samma sak med kyrkan. Att himlen respektive kyrkan faktiskt framstår som en människa kan man se i verket Himmel och helvete 59-86. Den kyrka, där Ordet blir läst och Herren på så sätt är känd, fungerar i den människan som hjärtat och lungorna - det himmelska riket som hjärtat och det andliga riket som lungorna.

[2] Alla övriga lemmar och inälvor i den fysiska kroppen äger bestånd och får liv från dessa livets två källor. Det är på samma sätt med Herrens och himlens förbindelse med kyrkan genom Ordet, ty den förbindelsen skänker bestånd och liv åt alla de i världens länder, som har en religion och dyrkar en Gud och lever väl. Detta gör att de tillhör människan men ingår i lemmarna och inälvorna, som ligger utanför bröstkorgen där hjärtat och lungorna finns. För Ordet som finns hos kyrkan - även om den består av förhållandevis få individer - medför liv från Herren genom himlen åt de övriga, på samma sätt som hela kroppen med sina lemmar och inälvor får liv från hjärtat och lungorna. Sambandet fungerar på ett likartat sätt. Det är också därför som det är de kristna, där Ordet läses, som utgör bröstet i denna människa. ¹ De befinner sig också i mitten av alla, och runt omkring dem finns de som hör till Katolska kyrkan, och runt omkring dem finns de muhammedaner som erkänner Herren som den störste profeten och Guds son. Efter dem kommer afrikanerna, och den yttersta kretsen består av nationer och folk i Asien och Indien. Om hur dessa inordnades sägs något i det lilla verket Yttersta domen#48. Alla de som är i den människan vänder också blicken mot mitten, där de kristna finns.

Poznámky pod čarou:

45. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i.

Vi läser i Hesekiel:

Du, konung i Tyrus, Du beseglade ditt fulla mått, du var full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var alla slags ädelstenar ett täckelse för dig: rubin, topas och diamant, beryll, onyx och jaspis, safir, krysopras och smaragd, och guld. Hesekiel 28:12,13

I Ordet betecknar Tyrus insikter om det sanna och det goda, konung kyrkans sanningar, Edens lustgård, visdom och förståndighet från Ordet. Ädelstenarna betecknar sanningar som lyser av det goda, och dessa finns i Ordets bokstavsmening. Och eftersom det är dessa som avses med stenarna, så sägs det att de är ett täckelse för honom. Av ett tidigare avsnitt -#33 - framgår det att bokstavsmeningen fungerar som ett täckelse för Ordets inre delar.