От "Съчиненията на Сведенборг

 

Läran om den heliga skriften #1

Проучете този пасаж

  
/ 118  
  

1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

  
/ 118  
  

От "Съчиненията на Сведенборг

 

Läran om den heliga skriften #70

Проучете този пасаж

  
/ 118  
  

70. ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET

Hitintills har det inte varit känt att Ordet finns i himlarna. Det skulle inte heller kunna vara känt så länge som kyrkans människor inte vet, att änglar och andar är människor likadana som människorna på jorden, och att de är alldeles lika människorna på alla sätt och vis men med den skillnaden att de är andliga, och att allt hos dem har ett andligt ursprung, medan människorna i världen är naturliga, och att allt där har sitt ursprung i naturen. Så länge som denna kunskap är dold går det inte att förstå att Ordet också finns i himlarna och att änglarna där läser det, något som också andarna under himlarna gör. Men för att detta inte ska förbli dolt för evigt har jag fått tillåtelse att vara i sällskap med änglar och andar, att prata med dem och se det som finns hos dem. Och sedan har jag rapporterat om mycket av det jag har hört och sett. Det gjordes i verket Himmel och helvete, utgivet i London 1758. Av det som sägs där kan man se, att änglar och andar är människor, och att allt hos dem i mångt och mycket är likadant som i här världen. I det verket kan man se följande:

Änglar och andar är människor, 73-77 och 453-456

Det som finns hos dem liknar det som finns hos människorna här i världen, 170-190

Hos dem finns det också gudsdyrkan och predikningar i templen, 221-227

Där finns skrivkonsten och böcker, 258-264

Och där finns Ordet, 259.

  
/ 118  
  

От "Съчиненията на Сведенборг

 

Läran om den heliga skriften #91

Проучете този пасаж

  
/ 118  
  

91. DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM

Jag har tidigare visat, att vi inte kan förstå Ordet utan en lära, och att läran är som en lampa som gör äkta sanningar synliga. Anledningen är att Ordet är skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det leder till att det på många ställen i Ordet finns skenbarheter av det sanna istället för nakna sanningar. Dessutom är mycket skrivet för att fånga det naturliga sinnelaget, ja, det sinnesorienterade hos människan, men ändå på ett sådant sätt att de som har ett enkelt sinnelag förstår på sitt enkla sätt, de förståndiga på sitt förståndiga sätt, och de visa på sitt visa sätt.

Eftersom Ordet nu ser ut på det sättet, så kan de skenbara sanningarna, som är klädda och inte nakna sanningar, tolkas som nakna sanningar, och om de då bekräftas blir de till falska föreställningar. Men detta är något som framför allt görs av dem, som jämfört med andra, tror sig vara visa trots att de inte alls är visa, ty att vara vis är att inse om det är sant innan det bekräftas, och att inte bekräfta vadhelst man känner för. Det sistnämnda gör nämligen de som har en inneboende tendens att vilja bekräfta [det som de tror], och som är fast i högmodet över sin egen intelligens. På det förstnämnda sättet gör däremot de som älskar sanningar och berörs av dem därför att de är sanningar, och sedan låter dem komma till nytta i levernet. De som är sådana blir nämligen upplysta av Herren och ser sanningarna i ljuset av dem. De andra däremot blir upplysta av sig själva och ser falskheter i ljuset av dem.

  
/ 118